SKRIVLUST

Jag gissar att jag inte är den enda som envisas med att ta mängder av kort på svettiga björnar och autistiska älgar närhelst jag bevistar en djurpark. Man fotar och fotar, försöker få en tjusig eller orginell vinkel bland folkmassan som trängs framför hägnet, få med den egna lilla guldklimpen som tindrar med ögonen i förtjusning.
Varför? Frågar jag mig alltid. Jag vet mycket väl att de extremt intetsägande bilderna hamnar i en bortglömd mapp på datorn och att ungarna helst springer efter den tama ekorren eller jagar canadagässen istället för att imponeras av en översexuell och ganska äcklig orangutang.

Så för första gången gör jag faktiskt något av de bilder som togs på Järvzoo i somras. Lägger ut dem på bloggen, alltså.




























Till min stora förvåning var det inte bara de tama ekorrarna som förföljde oss som gjorde intryck. Alla tre var uppriktigt intresserade av alla djur. Men så var det också en riktigt härlig dag och väldigt få andra besökare att trängas med. Gläds åt att barnen äntligen fattat hur coolt det är med ugglor, men sörjer ännnu att jag inte fick se myskoxarna.

* nätter i trång husvagn, vissa med öronbedövande regn mot taket

Semestertemat fortsätter i färgbilder inom kort.

Jag har inte enbart arbetat hela sommaren. Har lyckats klämma in en del annat också. Hälsat på barnen där de varit utackorderade hos släktingar och avverkat både skansen och Naturhistoriska. Fått en underbar dos av salt hav och vind i håret. Varit nostalgisk nudist på min gamla favoritö Ålandet. Njutit av norrländsk skogssjö och absolut tystnad. Unnat mig utekvällar med vänner. Och så vidare.















Nu jobbar jag bara två dagar till innan jag unnar mig semester. Dundrar ner till barnen efter jobbet på torsdag och släpper dem inte ifrån mig igen på länge. Visst är det beklagligt att sommaren varit så kall och regning, man hade gott behövt mycket mer sol för att orka med resten av året.
Men. Jag ser verkligen fram emot hösten som nalkas. Under de nätter som känts extra outhärdligt långa och ensamma är det vardagen jag drömmer om.
Underbara, tråkiga, förutsägbara, vanliga trygga vardag; jag saknar dig! Jag behöver dig, för det är på tok för slitigt att leva så här laglöst.



I natt försöker jag uppskatta det här extra mycket, värker ur mig de sista smäktande raderna för att sedan lägga svårmodet på hyllan för den här säsongen.

I lördags var jag åter i slalombackarna. Nu på fyrhjuling, vilken var bra mycket stadigare än skidorna i vintras. Inte fullt så läskigt den här gången, men visst hisnade jag ibland.











Även så här års finns våghalsar i backen, det kryllade av downhillcyklister att förundras över.









Det hela blev en rätt lerig historia och vi fick leja en söt kille att tvätta rent efter oss.



För övrigt blev det till att lasta av ett bohag från två släp, tårtätning, auktion och en kväll på det lokala haket. Där fanns bland annat en man med page och vit tunika som förärade gästerna med introt till "the good the bad and the ugly" på en vit blockflöjt. Om och om igen. Jag skrattade mer än jag gjort på länge den kvällen av diverse anledningar.

Efter ett stopp hos mormor och morfar i Sundsvall är jag nu tillbaka i lägenheten. Jag är verkligen alldeles kolossalt trött och ska nu genast somna. Problemet är bara att jag plågat mig själv med att titta på gamla bilder som denna:


Inte så smart, jag vet.
Och hur smart är det förresten att vara ifrån människor man älskar och bara vill vara nära hela, hela tiden?
Dumt, hjärtskärande och tråkigt, är vad det är.

för barnen. Sommarjobb för mamman.
Är på hemtjänsten just som sig bör, men firade midsommar i Roslagen i år. Det blev riktigt lyckat med badväder, smågrodorna, dagskryssning till Åland och båtåkning.

Nu är barnen i söder och det ekar tomhet i rummen. Jag gråtsuckar lite då och då, men anpassar mig lättare nu; drar genast på Otis och målar en skärmvägg, intar kaffe och snickers till lunch, jordgubbar och rödtjut till middag.Tar en ost under armen och våldgästar en vän, stannar uppe och skriver halva natten, knögglar ihop nästa morgon.
Hatälskar och hänger mig totalt åt grubblet som stormar in när det plötsligt finns all tid i världen.
I år går det helt klart bättre än förra sommaren. Då var jag verkligen så trasig och skev, men nu - ett år senare  begriper jag att allt som sker har sin mening.

Skönt att man blir äldre och visare. :)

Det har varit dåligt med lust och ork på sistone, det kan jag medge.
Den lilla unsen jag haft har gått till bygge av vägg, tapetsering och möblering av barnens rum, slutspurt på jobbet och den där vardagskampen för överlevnad.
Mest har jag varit deppig och trött på det fula vädret, lunginflammation som inte ger med sig och på att vara hudlös och svag.



Men nu så, efter en riktigt fin och avslappnad helg, känns det bättre.
Tänk vad en hotellfrukost och en solstekt havsstrand kan göra för själen.
Och så en massa kärlek på det.