SKRIVLUST

i kronologisk ordning.


                            





                     


                                                  



                                           

                           
                                                   
                                                      

                        



                              


                        



                                            



                               

                            

 Var vi i storstaden Sundsvall. Där hade vi härligt försommarväder som ju resten av Sverige också tycks ha haft. Underbara värme!      
   
          
                          Särbon har snäppet värre utsikt än jag, måste sägas...


Vi slappade mest i solen och lekte på Norra berget. For fram som jehun i hinderbanan på Södra berget.

                              
       
                                   


                              


                                 
    

Picknickade, åt glass på ett torg, matade enbenta stackars duvor och gick på grodjakt hos min mormor och morfar.

         


                                    


                                 
   
           

En riktigt fin långhelg, alltså. Nu har vi påsklov ett tag framöver. För min del blir det tyvärr en aning matte också, men i alla fall sovmornar!

Är inte det lättaste när ett enda gigantiskt rum skall rymma både sovdel, samkväm och arbetsyta.  
Jag klagar egentligen inte, här är tremeters takhöjd, pardörrar och till och med kakelugn (icke fungerande, men vacker förvisso, och med inkopplad kamin) För att inte tala om sagolik utsikt.

                                 


      

                  

                     
 
                   

                       

Det känns som om jag börjat fått kläm på det nu, men det har varit ett jämrans ältande och flyttande av möbler hit och dit. Och än är det inte helt över, inte perfekt, om det någonsin kan bli.

                                 
       

                      
     
Viktigast är väl att ungarna har sina krypin, tänker jag. Men visst är det en del man saknar när man delar på ett hushåll. Det tar ett tag att samla på sig det man behöver.

                      


På många sätt förenklas tillvaron av att bo centralt mitt i en liten ort. Jag försöker med all min kraft att inte ägna en tanke åt mina grönsaksland, rosenbuskar, kojor och hemliga ställen på Lillmörtsjön. Men jag tittar uppåt berget och skogen från mina fönster, och då gör det ont.