Rapporten från norr
Och för att ta den från början;
att åka nattåg var ungefär lika mysigt som jag hade hoppats. Åtminstone på vägen upp. Då var det var varmt och skönt i kupén, som delades av sex personer, trots bitande kyla i natten utanför. Jag vaggades tryggt till sömns och vaknade i en underbar soluppgång över landskap av snö och is.
Raggsockan tillhörandes foten i bild lyckades någon gång under natten korva sig av och hamna på den vilt främmande medresenären i slafen under. Inte helt ok.
Rätt rejält försenade strandade vi i Boden, tåget hade gett upp i kylan, och ersättningsbuss till Luleå förväntades dröja flera timmar. Vi hade tur som blev upphämtade av våra vänner, men jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå för det stelfrusna gänget fransmän som kurade i ett hörn i vänthallen, uppenbarligen utan svenskaförståelse. ( Hur hade de egentligen hamnat där, av alla ställen på jorden?!)
Men väl hemma hos dessa två myspysar tinade jag upp.
Några hemmahosbilder som säger en hel del om de inneboende:
Fantastiska bakverk, tjusiga skor, hemmagjorda lampor
och obegripliga matematiska formler ovanför sängens fotända.
Norra polcirkeln. Fascinerande att allting är så otroligt vitt.
Inte ens granarnas grönska skymtar.
Väl framme i Jokkmokk blev jag helt panikslagen över den extrema kyla som mötte oss. Kroppen reagerade vildsint på de 40 minusgraderna och jag tänkte att jag skulle sabba hela dagen genom att lägga mig i en gråtande hög på närmsta cafégolv.
Stel och okontaktbar stolpade jag runt bland marknadsstånd uppdukade med exotiska varor som exempelvis vargskinn, rävmössor ( där rävens huvud alltså satt kvar) lasso som metervara, uppstoppade bävrar och järvar, renskavskebab, vackra silversmiden och vävda ponchos i underbara färger, vilka bars av de flesta samebarn.
Så mycket fint fanns att dokumentera, jag såg fantastiska bilder i varje ögonblick, men att lyfta kameran och använda avtryckarfingret var i det närmaste omöjligt. Ett par, tre plåtar klarade min trogna lilla Nikon D60 innan batteriet frös ihjäl. Med stor möda fick det då plockas ut och värmas i en armhåla ett bra tag för att kunna fungera några gånger till. Därav den påvra, oskarpa och pixliga dokumenteringen. Sorry för det, hörrni, men det får finnas någon gräns för vad man utsätter sig för i konstens namn. Eller bloggens.
Efter ett tafatt försök till acklimatisering i en stor restaurangkåta med en medeltemperatur på uppskattningsvis 25 minusgrader, började jag så sakteliga fungera igen. Vi kunde promenera ytterligare några varv innan mina fötter började domna och sticka på ett högst oroväckande sätt. De tre lager med strumpor och sockar visade sig vara odugliga medan ett enda par samiska ullstrumpor fick mig att nästan svettas. Dock fungerade mina sex lager kläder på överkropp och fyra på benen bra. Svårast av allt var att andas rätt och täcka så mycket som möjligt av ansiktet, för att undvika att allt som är det minsta fuktigt genast fryser till is.
Efter jojkande skogssamer och utställning på samiska muséet (vännerna gick på renrace under tiden)
var det obeskrivligt skönt att uppsöka en kinakrog, äta en stor portion stark kyckling och dricka en öl innan avfärd tillbaka till Luleå. (Vi tröck gasen i botten innan tempen föll till - 45, vilket var lovat till kvällen!!!)
Resten av vistelsen i norr spenderades inomhus med mat, ost, vin, spel och heta badkarsbad.
Och innan jag visste ordet av var det dags att fara hemåt igen. Avskedet gick hyfsat bra denna gång, eftersom vännerna kommer hit till mig redan i helgen.
Tågresan ner var dock inte lika angenäm som den upp. Med endast två fungerande toaletter som vi vallfärdade till genom lutande, iskalla vagnar med is och snö virvlandes in genom fönstren, och ett väldigt spring in och ut i kupén var det svårare att komma till ro. Väl hemma i varma Fränsta stöp jag i säng och snarkade högt mitt på blanka dan!
Nåja, nu är jag tillbaka, ganska mallig över att ha alla fingrar och tår i behåll. Nöjd med mitt lilla äventyr och som vanligt mycket belåten att vara hemma i mitt bo. Med ganska grann utsikt, va?
att åka nattåg var ungefär lika mysigt som jag hade hoppats. Åtminstone på vägen upp. Då var det var varmt och skönt i kupén, som delades av sex personer, trots bitande kyla i natten utanför. Jag vaggades tryggt till sömns och vaknade i en underbar soluppgång över landskap av snö och is.
Raggsockan tillhörandes foten i bild lyckades någon gång under natten korva sig av och hamna på den vilt främmande medresenären i slafen under. Inte helt ok.
Rätt rejält försenade strandade vi i Boden, tåget hade gett upp i kylan, och ersättningsbuss till Luleå förväntades dröja flera timmar. Vi hade tur som blev upphämtade av våra vänner, men jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå för det stelfrusna gänget fransmän som kurade i ett hörn i vänthallen, uppenbarligen utan svenskaförståelse. ( Hur hade de egentligen hamnat där, av alla ställen på jorden?!)
Men väl hemma hos dessa två myspysar tinade jag upp.
Några hemmahosbilder som säger en hel del om de inneboende:
Fantastiska bakverk, tjusiga skor, hemmagjorda lampor
och obegripliga matematiska formler ovanför sängens fotända.
Norra polcirkeln. Fascinerande att allting är så otroligt vitt.
Inte ens granarnas grönska skymtar.
Väl framme i Jokkmokk blev jag helt panikslagen över den extrema kyla som mötte oss. Kroppen reagerade vildsint på de 40 minusgraderna och jag tänkte att jag skulle sabba hela dagen genom att lägga mig i en gråtande hög på närmsta cafégolv.
Stel och okontaktbar stolpade jag runt bland marknadsstånd uppdukade med exotiska varor som exempelvis vargskinn, rävmössor ( där rävens huvud alltså satt kvar) lasso som metervara, uppstoppade bävrar och järvar, renskavskebab, vackra silversmiden och vävda ponchos i underbara färger, vilka bars av de flesta samebarn.
Så mycket fint fanns att dokumentera, jag såg fantastiska bilder i varje ögonblick, men att lyfta kameran och använda avtryckarfingret var i det närmaste omöjligt. Ett par, tre plåtar klarade min trogna lilla Nikon D60 innan batteriet frös ihjäl. Med stor möda fick det då plockas ut och värmas i en armhåla ett bra tag för att kunna fungera några gånger till. Därav den påvra, oskarpa och pixliga dokumenteringen. Sorry för det, hörrni, men det får finnas någon gräns för vad man utsätter sig för i konstens namn. Eller bloggens.
Efter ett tafatt försök till acklimatisering i en stor restaurangkåta med en medeltemperatur på uppskattningsvis 25 minusgrader, började jag så sakteliga fungera igen. Vi kunde promenera ytterligare några varv innan mina fötter började domna och sticka på ett högst oroväckande sätt. De tre lager med strumpor och sockar visade sig vara odugliga medan ett enda par samiska ullstrumpor fick mig att nästan svettas. Dock fungerade mina sex lager kläder på överkropp och fyra på benen bra. Svårast av allt var att andas rätt och täcka så mycket som möjligt av ansiktet, för att undvika att allt som är det minsta fuktigt genast fryser till is.
Efter jojkande skogssamer och utställning på samiska muséet (vännerna gick på renrace under tiden)
var det obeskrivligt skönt att uppsöka en kinakrog, äta en stor portion stark kyckling och dricka en öl innan avfärd tillbaka till Luleå. (Vi tröck gasen i botten innan tempen föll till - 45, vilket var lovat till kvällen!!!)
Resten av vistelsen i norr spenderades inomhus med mat, ost, vin, spel och heta badkarsbad.
Och innan jag visste ordet av var det dags att fara hemåt igen. Avskedet gick hyfsat bra denna gång, eftersom vännerna kommer hit till mig redan i helgen.
Tågresan ner var dock inte lika angenäm som den upp. Med endast två fungerande toaletter som vi vallfärdade till genom lutande, iskalla vagnar med is och snö virvlandes in genom fönstren, och ett väldigt spring in och ut i kupén var det svårare att komma till ro. Väl hemma i varma Fränsta stöp jag i säng och snarkade högt mitt på blanka dan!
Nåja, nu är jag tillbaka, ganska mallig över att ha alla fingrar och tår i behåll. Nöjd med mitt lilla äventyr och som vanligt mycket belåten att vara hemma i mitt bo. Med ganska grann utsikt, va?
Så mycket bättre
Verkar som om vi tragglat oss igenom årets dunderförkylning, hela bunten. Nu är vi på benen, tillbaka på jobb, skola, dagis osv.
Solen skiner, jag är nyfikad hos min kloka vän Å, övertrött efter på tok för få sovtimmar, men inspirerad och uppspelt. Rusar runt i lägenheten med måttstock och ett par tusen förändringsidéer. Som ni redan vet råkar jag ju vara stolt inneboende i Sveriges mysigaste lägenhet, men hur underbar den än är undersöker jag nu möjligheterna att göra den snäppet värre.
Fast egentligen har jag verkligen inte tid för någonting annat än att packa efersom vi reser till Lappland i kväll!
Ser så mycket fram emot både sovvagn, Jokkmokks marknad, jojk, och vänner. Visserligen verkar det vara nästan outhärdligt kallt i Luleå just nu, men jag reder mig nog.
Härlig helg, på dig, hörrö!
www.youtube.com/watch?v=rjFaenf1T-Y
Solen skiner, jag är nyfikad hos min kloka vän Å, övertrött efter på tok för få sovtimmar, men inspirerad och uppspelt. Rusar runt i lägenheten med måttstock och ett par tusen förändringsidéer. Som ni redan vet råkar jag ju vara stolt inneboende i Sveriges mysigaste lägenhet, men hur underbar den än är undersöker jag nu möjligheterna att göra den snäppet värre.
Fast egentligen har jag verkligen inte tid för någonting annat än att packa efersom vi reser till Lappland i kväll!
Ser så mycket fram emot både sovvagn, Jokkmokks marknad, jojk, och vänner. Visserligen verkar det vara nästan outhärdligt kallt i Luleå just nu, men jag reder mig nog.
Härlig helg, på dig, hörrö!
www.youtube.com/watch?v=rjFaenf1T-Y
