SKRIVLUST

Jag har inte enbart arbetat hela sommaren. Har lyckats klämma in en del annat också. Hälsat på barnen där de varit utackorderade hos släktingar och avverkat både skansen och Naturhistoriska. Fått en underbar dos av salt hav och vind i håret. Varit nostalgisk nudist på min gamla favoritö Ålandet. Njutit av norrländsk skogssjö och absolut tystnad. Unnat mig utekvällar med vänner. Och så vidare.















Nu jobbar jag bara två dagar till innan jag unnar mig semester. Dundrar ner till barnen efter jobbet på torsdag och släpper dem inte ifrån mig igen på länge. Visst är det beklagligt att sommaren varit så kall och regning, man hade gott behövt mycket mer sol för att orka med resten av året.
Men. Jag ser verkligen fram emot hösten som nalkas. Under de nätter som känts extra outhärdligt långa och ensamma är det vardagen jag drömmer om.
Underbara, tråkiga, förutsägbara, vanliga trygga vardag; jag saknar dig! Jag behöver dig, för det är på tok för slitigt att leva så här laglöst.



I natt försöker jag uppskatta det här extra mycket, värker ur mig de sista smäktande raderna för att sedan lägga svårmodet på hyllan för den här säsongen.

I lördags var jag åter i slalombackarna. Nu på fyrhjuling, vilken var bra mycket stadigare än skidorna i vintras. Inte fullt så läskigt den här gången, men visst hisnade jag ibland.











Även så här års finns våghalsar i backen, det kryllade av downhillcyklister att förundras över.









Det hela blev en rätt lerig historia och vi fick leja en söt kille att tvätta rent efter oss.



För övrigt blev det till att lasta av ett bohag från två släp, tårtätning, auktion och en kväll på det lokala haket. Där fanns bland annat en man med page och vit tunika som förärade gästerna med introt till "the good the bad and the ugly" på en vit blockflöjt. Om och om igen. Jag skrattade mer än jag gjort på länge den kvällen av diverse anledningar.

Efter ett stopp hos mormor och morfar i Sundsvall är jag nu tillbaka i lägenheten. Jag är verkligen alldeles kolossalt trött och ska nu genast somna. Problemet är bara att jag plågat mig själv med att titta på gamla bilder som denna:


Inte så smart, jag vet.
Och hur smart är det förresten att vara ifrån människor man älskar och bara vill vara nära hela, hela tiden?
Dumt, hjärtskärande och tråkigt, är vad det är.