SKRIVLUST

Åh, sitter som förlamad och ser på gamla hemvideos från när barnen var små. Pojkarnas förlossningar och familjesammankomster. Snyft, så vemodigt och konstigt det känns.
Har livet verkligen sett ut så här? Har ungarna varit så små och har jag haft så många dubbelhakor? Ja, jösses, vad tiden går förunderligt fort. Och vad mycket man glömmer...
Barnen själva är inte så intresserade av att se banden, de kan inte se det fantastiska med det hela. Bara Snörpan skrattar litet åt de knasiga sekvenserna där hon sjunger, dansar och spexar som treåring.

                                  
Jag lyckades med konststycket att radera alla bilder som togs på Lilla Hoppsan från nyfödd till tre-fyra månader!Här har jag fotat tv´n idag, då den lilla, svullna, fulingen kom till världen:)
                         "Åh, sucka mitt hjärta, men brist dock ej."

              

     Och den här herrn, då! Så här liten, tjock, orangehårig och trulig var han då.
                         Nu är han ofattbart stor,plötsligt!

                                                                

Egentligen har jag inte tid att sitta här och böla, det är ju luciafirande på agendan idag. Pojkarna skall lussa på dagis klockan tre och innan dess har jag en del ärenden att uträtta. Till kvällen har Snöroans hela skola anordnat något slags evenemang på folkhögskolan. Det blir lottförsäljning, ponnyridning, uppträdanden och utställning.
I morgon kväll är det dock barnfritt. Då blir det julmiddag i Sundsvall med sambons arbetskamrater. Min morbror och hans fru (säger man kanske moster om henne i det sammanhanget?) kommer hit och barnvaktar, vilket de gjorde även förra året. Då var det betydligt sämre väder, minns jag, och de stackarna hade blivit utan el hela kvällen. När vi kom hem framåt natten lös några stearinljus i vardagsrummet där de satt och kurade i kylan.
Om det inte vore för att det blir så kallt, skulle det ju bara vara mysigt med strömavbrott då och då. Men när de drar ut på tiden och kommer för ofta, mitt i matlagning osv, är det ju mindre idylliskt. Förra året hade vi det verkligen besvärligt med det där, men så var det ju hemskt mycket snö hela vintern. Vi får väl hoppas att det kan bli mer lagom i år, va.

Inte mycket har hänt sedan jag skrev sist. Helgen förflöt stilla, med en hel del pulkaåkning, ett besök på simhallen, middag med vänner och den årliga "tomtesmygen" nere i Fränsta. Barnen skall då gå på tipspromenad längs en uppskottad stig, kantad av maschaller. Vid slutet av stigen sitter tomten och delar ut godis, och det serveras kolbullar och säljs tunnbröd. Lagom mysigt, men litet bökigt då man knappt kan urskilja den man möter på stigen framför sig, mörkt som det är bortanför eldarnas sken.

 Under veckan har jag jobbat litet i skolan, en dag i Snörpans klass, faktiskt. Det var ju litet ...konstigt, tyckte hon nog, och klängde sig fast vid mig. Jag hade lovat att vara med henne i skolan en dag nu när jag ändå var ledig några dagar, och hon tyckte väl att den dagen kunde duga, även om jag ju jobbade.
Nästa gång går det säkert bättre och förhoppningsvis leker hon med kompisarna på rasten igen, i stället för att hänga i kjolarna på mamma.
Jag har äntligen fått i ordning tvättstugan i fint skick, i alla fall. Tur i oturen att jag är arbetslös och kan ägna mig åt sådant. Det fattas ännu hyllor ovanför arbetsbordet och litet misiga detaljer, annars är jag rätt nöjd faktiskt.  Tyvärr har jag inga före-bilder, det var alldeles för mörkt för att fota därinne innan jag vitmålade väggar och tak. Men tänk vad man kan göra stor skillnad med litet färg. 

                                    

Här kommer bilder på loftsägen / kojan också. Den uppskattas och används flitigt (kojan alltså, sängen sovs det inte så hiskeligt mycket i precis)
Det blev väldigt bra med draperierna som mormor sydde av min mammas gamla linnegardiner, som jag så länge har velat få användning för. Men jag irriterar mig på furun än, det blir kanske skavd turkos i stället, om jag nu får ork till ett sådant projekt någon gång framöver.

                                

                                 


Jag hade tänkt införa dagens gamla goding här på bloggen. Välja en bild från förr och visa er. Det ultimata vore ju om man kunde gräva fram en som tagits exakt på dagen för ett antal år sedan, men mina bilder är ju inte daterade, och de som är tagna med digital och mobilkamera har knappast ens märkts med månad.
Så i stället väljer jag och vrakar fritt.
Idag har jag ju verkligen visat en hel del sådant, mer följer i nästa inlägg.
Som jag hoppas kommer inom kort, men nu måste jag faktiskt rusa! Hej så länge!


                        
                                                     Lilla Hoppsan idag.

                                    
                            Snörpan, jag och Nöffe då.