Sommarlov
Vi är hemma sedan ett tag tillbaka.
Det var med blandade känlor jag låste upp dörren till mitt lilla krypin här på berget efter tre veckors södersemester.
Obeskrivligt skönt att slippa gräva i kappsäckar efter skrynkliga kläder var det förvisso, men det kändes bra tomt och ledsamt den första dagen hemma.
Man vänjer sig ju vid allt stoj och stim, vid att samsas och jämka många olika viljor i ett kollektiv.
Vi har flyttat runt mellan svärmor, syster och pappa, försökt att så smidigt som möjligt få rum här och där.
Ändå har det gått så bra och det är inte utan att jag tycker det blev litet väl tyst när vi for.
Men visst är det skönt att komma hem till sitt eget.
Att lyssna på ingenting och glo på svalor som flyger som vettvillingar mellan telefonledningar och ladutak.
Att få gå och rota i trädgården (som antar djungelliknande proportioner så här års) och läsa en bok på verandan.
Sakta strosa längst stranden på jakt efter fina stenar och mjuk drivved. Skvalpa runt i vatten och sila sand mellan tårna.
När jag ser på bilderna jag tagit på semestern kommer saknaden åter över mig. Ibland förgås jag nästan av längtan till de mina där nere. Det kan kännas som om vi är så otroligt långt ifrån varandra, och inte bara några timmars resväg.
På vägen ner stannade vi hos sambons kusin med familj utanför Gävle några nätter. De bor på landet i ett så gulligt litet hus, vid en fin liten sjö. Deras flicka som är ett halvår yngre än Lilla Hoppsan var nog en smula förskräckt i början när hennes hem invaderades av gapiga och stojiga ungar. Hon stirrade stort när det brottades och bråkades, men gav sig snart in i leken hon med.
Väl nere i "Stockholm" passade vi på att besöka diverse sevärdheter.
Som exempelvis Gröna Lund, Hagaparken med sitt fjärilshus och min personliga favorit; Naturhistoriska riksmuseet.
Både syster och hennes sambo jobbade då vi var där, men vi fick ihop en del härliga dagar tillsammans ändå.
Alldeles för få, förstås, men det tycker man väl alltid...
Men vinkvällar med vänner, shopping, goda middagar, bad och promenader blev det ju.
Och en masssa lek för ungarna, givetvis. Faktum är att de för första gången inte skrek och grinade när det var dags att packa ihop, de hade nog fått en tillräcklig dos av varandra för denna gång:)
www.youtube.com/watch?v=sszAVSx4Wwo ( Florence & the Machine Dog days are over)
Syster - jag saknar dig.
Det var med blandade känlor jag låste upp dörren till mitt lilla krypin här på berget efter tre veckors södersemester.
Obeskrivligt skönt att slippa gräva i kappsäckar efter skrynkliga kläder var det förvisso, men det kändes bra tomt och ledsamt den första dagen hemma.
Man vänjer sig ju vid allt stoj och stim, vid att samsas och jämka många olika viljor i ett kollektiv.
Vi har flyttat runt mellan svärmor, syster och pappa, försökt att så smidigt som möjligt få rum här och där.
Ändå har det gått så bra och det är inte utan att jag tycker det blev litet väl tyst när vi for.
Men visst är det skönt att komma hem till sitt eget.
Att lyssna på ingenting och glo på svalor som flyger som vettvillingar mellan telefonledningar och ladutak.
Att få gå och rota i trädgården (som antar djungelliknande proportioner så här års) och läsa en bok på verandan.
Sakta strosa längst stranden på jakt efter fina stenar och mjuk drivved. Skvalpa runt i vatten och sila sand mellan tårna.
När jag ser på bilderna jag tagit på semestern kommer saknaden åter över mig. Ibland förgås jag nästan av längtan till de mina där nere. Det kan kännas som om vi är så otroligt långt ifrån varandra, och inte bara några timmars resväg.
På vägen ner stannade vi hos sambons kusin med familj utanför Gävle några nätter. De bor på landet i ett så gulligt litet hus, vid en fin liten sjö. Deras flicka som är ett halvår yngre än Lilla Hoppsan var nog en smula förskräckt i början när hennes hem invaderades av gapiga och stojiga ungar. Hon stirrade stort när det brottades och bråkades, men gav sig snart in i leken hon med.
Väl nere i "Stockholm" passade vi på att besöka diverse sevärdheter.
Som exempelvis Gröna Lund, Hagaparken med sitt fjärilshus och min personliga favorit; Naturhistoriska riksmuseet.
Både syster och hennes sambo jobbade då vi var där, men vi fick ihop en del härliga dagar tillsammans ändå.
Alldeles för få, förstås, men det tycker man väl alltid...
Men vinkvällar med vänner, shopping, goda middagar, bad och promenader blev det ju.
Och en masssa lek för ungarna, givetvis. Faktum är att de för första gången inte skrek och grinade när det var dags att packa ihop, de hade nog fått en tillräcklig dos av varandra för denna gång:)
www.youtube.com/watch?v=sszAVSx4Wwo ( Florence & the Machine Dog days are over)
Syster - jag saknar dig.
Kommentarer
Trackback
