Kort semester
avklarad.
Kom hem från Märsta/ Norrtälje igår kväll och sätter genast igång med sommarvicket på hemtjänsten. Jag är glad och tacksam för den jobbmöjligheten, även om det just nu känns aningen motigt att ställa in sig på en hel sommars arbete.
Barnen däremot har åtminstone ett riktigt sommarlov, de stannar i Söder några veckor till, och även om jag bävar inför tysta, ensamma kvällar då jag saknar ihjäl mig efter dem, är jag så glad att de slipper vara på fritids alla de dagar jag först trodde skulle bli nödvändiga.
Mötte upp med S i Hagaparken.
Litet konstigt att träffa henne i den miljön, efter att hon lämnat folkhöskole- och- Fränstabubblan.
För övrigt flyter det på. All skola är ju slut för terminen, både min egen och den jag jobbat extra på. Tomt och litet förvirrat att inte ha en fast punkt att hålla vid.
Det tar emot att ge sig ut på okända vägar igen. Visst är det spännande och roligt att hela tiden stå inför nya utmaningar, men ibland blir jag bara trött på att inte riktigt vila någonstans. Saknar ibland att ha fasta rutiner, fast arbete, fast umgängeskrets och allt annat som bara är.
Allra värst är det att skiljas från dem man lär känna längst vägen. Bestämmer mig ofta för att inte släppa in fler människor i mitt liv, bara låta dem passera förbi i pereferiet, just för att jag är så jäkla dålig på avsked. Men så blir det ju inte, en och annan slinker in ändå, och jag försöker tänka att det ju är just det som är meningen med livet; att hela tiden mötas och lära sig nytt av varandra. Men ont gör det.
Kom hem från Märsta/ Norrtälje igår kväll och sätter genast igång med sommarvicket på hemtjänsten. Jag är glad och tacksam för den jobbmöjligheten, även om det just nu känns aningen motigt att ställa in sig på en hel sommars arbete.
Barnen däremot har åtminstone ett riktigt sommarlov, de stannar i Söder några veckor till, och även om jag bävar inför tysta, ensamma kvällar då jag saknar ihjäl mig efter dem, är jag så glad att de slipper vara på fritids alla de dagar jag först trodde skulle bli nödvändiga.
Mötte upp med S i Hagaparken.
Litet konstigt att träffa henne i den miljön, efter att hon lämnat folkhöskole- och- Fränstabubblan.
För övrigt flyter det på. All skola är ju slut för terminen, både min egen och den jag jobbat extra på. Tomt och litet förvirrat att inte ha en fast punkt att hålla vid.
Det tar emot att ge sig ut på okända vägar igen. Visst är det spännande och roligt att hela tiden stå inför nya utmaningar, men ibland blir jag bara trött på att inte riktigt vila någonstans. Saknar ibland att ha fasta rutiner, fast arbete, fast umgängeskrets och allt annat som bara är.
Allra värst är det att skiljas från dem man lär känna längst vägen. Bestämmer mig ofta för att inte släppa in fler människor i mitt liv, bara låta dem passera förbi i pereferiet, just för att jag är så jäkla dålig på avsked. Men så blir det ju inte, en och annan slinker in ändå, och jag försöker tänka att det ju är just det som är meningen med livet; att hela tiden mötas och lära sig nytt av varandra. Men ont gör det.
Kommentarer
Trackback
