Hjälp!
Idag skulle jag ju verkligen rycka upp mig och göra litet nytta!
Byta sängkläder,totalstäda övervåningen,torka golv,tvätta handtvätt och kanske också soffan.
Men vad händer?
Jo,jag sitter här.
Fastnar här.
Spenderar heeela jäkla sunkiga dagen framför datorn!
Vad har hänt med mig!?
Har jag verkligen blivit helt besatt,beroende av internet NU?
Efter alla dessa år vi haft uppkoppling?
Ja,jag minns fortfarande när det minsann inte var någon självklarhet med dator.
Jag är så gammal att jag minns när jag spelade mitt första dataspel!
Pappa hade köpt hem en stor apparat som tog en halvtimme att "ladda upp" innan man spelade "Tetris" eller "Stugan"!
Efter skolan ville kompisar följa med hem för att bevittna detta stora åbäke till mirakel,och kanske få spela litet,
de också.
Nja,riktigt så här stor var kanske inte vår dator,men bra nära!
Ja,jag minns när det plötsligt skulle införas ett ämne i skolan som handlade om datorer,vilket rabalder det blev!
"Ska ungarna sitta bänkade framför datorn i skolan? Nehej,tack du!"
Och jag minns när jag och sambon köpte vår första egna dator,också den gigantisk och enormt långsam,och hur det ändå tog några år innan vi dessutom skaffade Internet.
Och slutligen,det jag skulle komma fram till;
jag minns mycket väl hur jag och alla mina vänninor klagade på våra karlar som inte gjorde annat än att sitta framför datorn.
Hur sambon kunde sitta uppe hela natten och surfa medan jag låg och sov.
Hur fullkommligt rasande min kära syster yster var på sin dåvarande kille som totalt försummade både hem och förhållande för den där nya flugan;
Internet!
Och så sitter jag nu här.
I ett bombnedslag.
Ungarna var glada för att de fick äta köttbullar ur en stor skål.
(De leker att de är på picknick i någon grotta och äter "stenåldersmat" även kycklingklubbor avnjuts med stor glädje på detta sätt.)
och jag var glad att jag slapp laga något mer avancerat än så,och snabbt kunde återvända till datorn.
Jag är så glad och stolt över Lillnöffe som minsann kan klä på sig alla sina utekläder själv nu!
Så att jag slipper hjälpa till och slita mig från datorn...
Nej,det här går ju inte!
Jag måste rycka upp mig ur detta dataträsk!!!
I fortsättningen är det max en timme som gäller framför datorn.
Okej,högst två ,men då på hela dagen totalt.
Jag förstår verkligen inte var dessa timmar tar vägen!
En titt på Aftonbladet, och kanske några bloggar.
En titt på bokforumet och något inlägg i läsecirkeln.
En titt på mailen och eventuellt svara på något där.
Och så litet eftertanke här på min lilla blogg.
Ska det behöva ta sådan tid?
Nej,nu ska jag skärpa mig.
Jag lovar.
Inte har jag läst en bok ens en gång!
Kommer ingen vart i Oates,
längtar förresten bara efter del tre i "Stad-serien" som jag skickat efter men inte ännu fått.
Nu ska jag göra ett utfall och fixa åtminstone hälften av ovanstående sysslor.
Och i kväll rymmer jag hemifrån för att dricka vin och fiolosofera med ..ja vad säger man...vänner?
Jag vill inte att det skall låta som om jag skall
"äta och dricka gott i goda vänners lag" som är mitt absoluta hatuttryck.
Jag känner till en del människor som faktist använder sig av den meningen för att beskriva tillvaron,
och de får mig att vilja spy!
Samma människor skulle kanske säga att de "tassar runt med en mysig kopp the"
eller "kryper upp i fotöljen med en god bok".
Avslutar ett melj eller inlägg med "Kjam" eller "Kramizar "!
URK!
Jag skall i alla fall hem till bästis och glömma bort läckande blöjor,
hysteriskt sökande efter napp i mörkret,
två retstickor som inte kan hålla sams en halvtimma och som vägrar gå och lägga sig i kristlig tid.
Ja,mitt inlägg från igår rörande mina barn,lät väl väldigt präktigt.
Men det är klart att fastän jag älskar dem mer än mitt eget liv,
så har jag god lust att ta den ena och slå den andra med i bland ;-)
Det är skööönt att komma hemifrån ibland,och ännu skönare att sedan komma hem.
Att få sova i sin egen säng,fullproppad med snarkande ungar och en sambo.
En säng bäddad med rena,härliga lakan,var det ja!
Off I go.
Här försökte jag få till en bild på Lillnöffes jättefina nya tröja.Very interesting,va...
Och hur fin han blev efter klippningen igår,som han själv bestämde över,
domderade väldigt bestämt med frisörskan! :-)
Men mobilkameran är nog död,efter att Lilla Hoppsan stoppat den i toaletten. =(
Jag borde vara glad att mobilen gick att rädda,men mest av allt önskar jag mig bara en ordentlig digitalkamera!
Byta sängkläder,totalstäda övervåningen,torka golv,tvätta handtvätt och kanske också soffan.
Men vad händer?
Jo,jag sitter här.
Fastnar här.
Spenderar heeela jäkla sunkiga dagen framför datorn!
Vad har hänt med mig!?
Har jag verkligen blivit helt besatt,beroende av internet NU?
Efter alla dessa år vi haft uppkoppling?
Ja,jag minns fortfarande när det minsann inte var någon självklarhet med dator.
Jag är så gammal att jag minns när jag spelade mitt första dataspel!
Pappa hade köpt hem en stor apparat som tog en halvtimme att "ladda upp" innan man spelade "Tetris" eller "Stugan"!
Efter skolan ville kompisar följa med hem för att bevittna detta stora åbäke till mirakel,och kanske få spela litet,
de också.
Nja,riktigt så här stor var kanske inte vår dator,men bra nära!Ja,jag minns när det plötsligt skulle införas ett ämne i skolan som handlade om datorer,vilket rabalder det blev!
"Ska ungarna sitta bänkade framför datorn i skolan? Nehej,tack du!"
Och jag minns när jag och sambon köpte vår första egna dator,också den gigantisk och enormt långsam,och hur det ändå tog några år innan vi dessutom skaffade Internet.
Och slutligen,det jag skulle komma fram till;
jag minns mycket väl hur jag och alla mina vänninor klagade på våra karlar som inte gjorde annat än att sitta framför datorn.
Hur sambon kunde sitta uppe hela natten och surfa medan jag låg och sov.
Hur fullkommligt rasande min kära syster yster var på sin dåvarande kille som totalt försummade både hem och förhållande för den där nya flugan;
Internet!
Och så sitter jag nu här.
I ett bombnedslag.
Ungarna var glada för att de fick äta köttbullar ur en stor skål.
(De leker att de är på picknick i någon grotta och äter "stenåldersmat" även kycklingklubbor avnjuts med stor glädje på detta sätt.)
och jag var glad att jag slapp laga något mer avancerat än så,och snabbt kunde återvända till datorn.
Jag är så glad och stolt över Lillnöffe som minsann kan klä på sig alla sina utekläder själv nu!
Så att jag slipper hjälpa till och slita mig från datorn...
Nej,det här går ju inte!
Jag måste rycka upp mig ur detta dataträsk!!!
I fortsättningen är det max en timme som gäller framför datorn.
Okej,högst två ,men då på hela dagen totalt.
Jag förstår verkligen inte var dessa timmar tar vägen!
En titt på Aftonbladet, och kanske några bloggar.
En titt på bokforumet och något inlägg i läsecirkeln.
En titt på mailen och eventuellt svara på något där.
Och så litet eftertanke här på min lilla blogg.
Ska det behöva ta sådan tid?
Nej,nu ska jag skärpa mig.
Jag lovar.
Inte har jag läst en bok ens en gång!
Kommer ingen vart i Oates,
längtar förresten bara efter del tre i "Stad-serien" som jag skickat efter men inte ännu fått.
Nu ska jag göra ett utfall och fixa åtminstone hälften av ovanstående sysslor.
Och i kväll rymmer jag hemifrån för att dricka vin och fiolosofera med ..ja vad säger man...vänner?
Jag vill inte att det skall låta som om jag skall
"äta och dricka gott i goda vänners lag" som är mitt absoluta hatuttryck.
Jag känner till en del människor som faktist använder sig av den meningen för att beskriva tillvaron,
och de får mig att vilja spy!
Samma människor skulle kanske säga att de "tassar runt med en mysig kopp the"
eller "kryper upp i fotöljen med en god bok".
Avslutar ett melj eller inlägg med "Kjam" eller "Kramizar "!
URK!
Jag skall i alla fall hem till bästis och glömma bort läckande blöjor,
hysteriskt sökande efter napp i mörkret,
två retstickor som inte kan hålla sams en halvtimma och som vägrar gå och lägga sig i kristlig tid.
Ja,mitt inlägg från igår rörande mina barn,lät väl väldigt präktigt.
Men det är klart att fastän jag älskar dem mer än mitt eget liv,
så har jag god lust att ta den ena och slå den andra med i bland ;-)
Det är skööönt att komma hemifrån ibland,och ännu skönare att sedan komma hem.
Att få sova i sin egen säng,fullproppad med snarkande ungar och en sambo.
En säng bäddad med rena,härliga lakan,var det ja!
Off I go.
Här försökte jag få till en bild på Lillnöffes jättefina nya tröja.Very interesting,va...
Och hur fin han blev efter klippningen igår,som han själv bestämde över,
domderade väldigt bestämt med frisörskan! :-)
Men mobilkameran är nog död,efter att Lilla Hoppsan stoppat den i toaletten. =(
Jag borde vara glad att mobilen gick att rädda,men mest av allt önskar jag mig bara en ordentlig digitalkamera!
Kommentarer
Trackback
