SKRIVLUST

har det varit nu två dagar.
I det vackra vädret vill jag ju passa på att vara,
så det har blivit till att ta sig an trädgården.
Jag har gått bärsärkargång med sågen,skall jag säga.
Men det behövdes verkligen,
då ingen tuktat eller sett efter träden här på tjugo år.
Vi har ju fem stora,vackra hängbjörkar på rad på framsidan,
som växt sig så yviga och stökiga,
och två lönnar på baksidan har stuckit iväg åt alla håll.


Just här spelar de fotboll,pojkarna,
annars har det varit ett sjå att underhålla den där lilla medan jag jobbat.
Kan inte låta bli att tänka på hur mycket mer jag skulle hunnit
om jag sluppit springa och bära på honom titt som tätt.

Jag tyckte inte att jag tog särskilt mycket medan jag höll på,
LillNöffe var hela tiden med och kontrollerade så att jag inte förstörde möjligheten att klättra i träden.
Men kanske okynnes- sågade jag litet ändå,
eftersom det var så roligt när man väl kom in i det,
för i dag när jag skulle städa upp efter mig blev jag riktigt förvånad!
Hur i helskotta har det kunnat bli så mycket att plocka?
Ja,faktum är att det tagit mig  _hela dagen_ 
att dra  och släpa alla grenar och allt ris jag mejt ner,ut mot vägen till.
Jag hoppas på att få låna ett släp av grannen för att frakta ut alltihopa på lägdan där det fortfarande är snö,
och jag kan nog ensam stå för majbrasan i år.



Här är ett litet lass,
men jag skulle tro att det är ungefär dubbelt så mycket kvar att släpa hit,innan det är klart.:(

Nå,men förutom att händerna tagit en smula stryk så känns det riktigt skönt att fått röja.
Jag tycker om att se resultatet av det jag jobbat med.
Att rent fysiskt se skillnaden mellan före och efter.
Och jag tycker att det är så fint redan på tomten,
medan sambon knappt uppmärksammade förändringen ens.:)
Och visst var detta tungt arbete,men det är ju knappast något man måste göra varje år.
Nu skall det nog hålla sig ett tag framöver.
Fläckvis finns det ju snö kvar här i trädgården,
men annars måste det ju sättas fart med hela den resterande skötseln.
Jag tänkte gräva upp några land och sen är det väl dags att börja sätta och plantera,antar jag.
Jag saknar fruktträd,så det hade jag nog tänkt att gräva ner,
annars finns här alla de buskar och bär man kan tänka sig.


Det ser ju en smula suspekt ut när rabarberna kommer upp om våren,
men härligt,härligt med paj,saft och marmelad snart.

Ja,jag blir alldeles ivrig och vill ordna och ställa med allt genast,
jag är tyvärr en väldigt otålig person,
tålamod är inte min största dygd.
Men det är bra skönt bara att få vara ute i solen.
Det uppskattar jag verkligen,
eftersom jag vet att så många sitter "inlåsta" på sina arbeten hela dagarna hur vackert väder det än är.
Jag minns så tydligt hur hopplöst det kunde kännas att behöva gå till jobbet en dag som denna.

Och visst är det underligt ändå,
vad ljuset och värmen och  _våren_  gör med oss?!
Tänk att vi liksom tinar upp utifrån och in,
fastän vissa av oss kanske inte ens känt oss särskilt frusna.
Hur tunna strimmor av ljus trevar sig in i vårt inre som vi inser varit så mörkt och dystert!
Även de som njuter av snö och vinter märker plötsligt att de visst saknat värmen.
Vad är det som gör att jag känner mig så fri just om våren?
Så jublande glad och hoppfull?
Så full av liv och kraft?



Vi har ätit lunch och mellanmål ute dessa dagar,
och det känns ofattbart lyxigt.
Det är svårt att förmå barnen att komma in
och nästan omöjligt att få dem i säng om kvällarna.
De vill inte förstå att det är sängdags när det ännu är så ljust ute.
Allra svårast är det att få dem att behålla kläderna på!
Till och med Lilla Hoppsan river av sig luvan stup i ett,
och Storsnörpan är hemskt missnöjd med att tvingas ha kofta på.



Men priset tog nog LillNöffe ändå,som tog av sig skorna när de lekte i grandungen
och sedan hade mage att ligga där och grina efter mig,
kräva att jag skulle komma dit och hämta honom eftersom det var så blött och kallt att gå själv!:)



Mycket annat har jag inte att rapportera idag.
Jag stupar väl snart i säng
där jag nu läser "Förnuft och känsla" av Jane Austen.
En riktig klassiker som jag aldrig läst förr,
men jag vet inte jag om jag tycker att den är så fängslande.
Eftersom språket är så omständligt och jag ständigt förundrar och förfasar mig över hur jäkla kopmplicerat livet verkade vara på den tiden,
har jag beslutat att läsa och se den i bildande syfte.
Jag tyckte däremot mycket om "Stolthet och fördom"
som inte alls var lika tillknäppt.



Men först blir det varmcorv a la Chile;
"Completos"!
Helst skall det vara en kryddigare korv i ett riktigt extrastort bröd,
och så massor av tillbehör.
Hackad lök och tomat,mosad avokado,majonäs och en hel del senap.
Mycket,mycket, smarrigt och rena rama hälsokosten,förstås.:)
Till det skall jag dricka en kall öl
och kanske sitta på bron en stund och lyssna på hur fåglarna väsnas.
Eller bättre upp;
på den här underbara gamla biten:

www.youtube.com/watch?v=6Vb2F1mQZ58

Man behöver inte vara deppig för att lyssna på den,den är bra fin ändå.
Ignorera videon ,förresten,som känns totalt fel.