SKRIVLUST

Det är skönt att vara hemma igen,
sova i sin egen säng,
snoka litet på nätet iförd sin gamla sunkiga morgonrock.

Men helgen var lyckad och mycket trevlig.
Barnen har varit så duktiga och snälla på den långa resan.


Här sover de gott ,
om än en aning obekvämt (det ser ut som om Snörpan strypts till sömns!)
efter några timmar i Sundsvall med gammelmormor och gammelmorfar.

Jag hade gruvat mig mycket inför dopet på lördagen,
En viss herr Lillnöffe är ju mer än lovligt egensinnig som treåring
 och det är omöjligt för honom att sitta still mer än två sekunder i sträck.
Dessutom låter det ju om honom precis hela tiden.
Högt.
Men prästen som höll i cermonin var så fin
 och började med att lugna oss föräldrar med att det för hans del var helt okej att det inte var moltyst i kyrkan.
Och att om vi själva tyckte att det blev för bråkigt,
gärna kunde låta dem leka i LEKHÖRNAN som fanns längst ner i kyrkan!
Så efter att ha farit runt som ett jehu
och inspekterat orgel och dopfunt och allt vad det är i en kyrka,
satt han där i pusslade i godan ro tills dopet snart var slut.


Så här fina var lilla Alma Cecilia ,i dopklänning av linne ,
och hennes mamma inför dopet.

I församlingshemmet efteråt var det förstås full fart på alla barn.
Det var inget vidare trevligt väder just den dagen,
men det hindrade dem inte från att springa ute i parken med skjortärmarna uppkavlade
eller från att trasa sönder strumpbyxorna i klätterträd.
Jag läte dem gladeligen hållas,
det bjöds ju på så mycket gott att jag inte hade mycket tid över för att se efter dem!:)
Jag lade upp en litet väl stor bit smörgåstårta på mitt fat,
och jag såg hur flera av gästerna höjde på ögonbrynen åt den .
De undrade nog hur jag skulle få ner den.
Det hade jag inga som helst problem med,
snarare funderade jag länge på hur jag skulle kunna ta en bit till utan att bli utskrattad.
Nej,jag fick nöja mig och äta tårta och kakor i stället.


Mitt lilla skräp i nyköpt skjorta,hur ofta används en sådan?

När vi sen bröt upp blev barnen förstås hemskt ledsna och ville stanna en natt till hos sambons kusin.
De tyckte ju att det var ett riktigt äventyr
att ligga på luftmadrassser i vardagsummet och se allt nytt och ovant.


Lilla sötnosen tyckte att det var mycket trevligt med besök.

Vi hade ännu inte berättat för dem att vi ju hade andra som väntade på oss,
så de tyckte att vi var bra trista som missunnade dem att leka hela helgen.
De slocknade förstås i bilen på väg till Märsta,
och var väl inte tillräckligt vakna för att känna igen sig föräns vi kom ner i rondellen i centrum.
Då utropade Lillnöffe;
"Där bor farmor!"
 Han brukar ju säga så varenda gång han ser hus byggda  i samma arkitektur,
men den här gången hade han ju faktist rätt ,
och Storsnörpan blev alldeles förvirrad.
Och så utbröt ju ett kram och pusskalas förstås,när vi väl kom hem till kusinerna.


Prinsess -stassarna åker alltid snabbt på,lustigt nog.
Här äts det lördagsgodis för fulla muggar,
och grannpojken som Storsnörpan är aningen kär i är med också.
Han fick många kramar den kvällen:)

Det kändes helt klart underligt att komma tillbaka till Rymdgatan.
Som om jag aldrig flyttat därifrån,
och ändå var vårt gamla hus så främmande på något vis.
Vi var så klart in och tittade litet,
men det var inte alls vemodigt ,utan mest bara ovant.
Jag kände mig mer hemma hos Syster Yster,
och det är ju faktist också mitt barndomshem,så det är ju inte underligt att jag trivs där.
Men det slog mig hur mycket Lillmörtsjön ändå känns som "hemma" redan!
Barnen var ute på gårdarna med alla gamla kompisar
och Lilla Hoppsan fick gräva i sandlådan för första gången
medan jag pratade med grannarna och njöt i solen.

I lekparken var det fullproppat med barn,
och Lilla Hoppsan fick oss att inse att vi inom kort behöver anordna en sandlåda på tomten.

Visst är det idylliskt för de små att kunna leka ute på en gård full med ungar.
Att kunna gå till lekparken och alltid hitta någon att vara med.
Visst minns jag själv hur det var att växa upp på Rymdgatan
 med alla grannar och kompisar och ställen att leka på.
Men det är ju så mycket annat i Märsta som inte alls är lika roligt.
Om det bara handlade om att sitta och fika i sandlådan,
eller sola på Systers baksida hela dagarna,
skulle jag gärna flytta tillbaka,men allt det andra kommer ju på också.
Vardagen med jobb och skola och dagis.


Jag solade kritvita,blåådriga ben med strumpmärken på Systers baksida.

Och ja visst kommer vardagen att infinna sig även på Lillmörtsjön,
men den komer att vara annorlunda,det vet jag.


Dessa urtjusiga tjejer förärade oss en dansuppvisning,
koreograferad och arrangerad av de stora granntjejerna.
Även de aningen stora scenkläderna hade grävts fram av dem,
och större delen av showen gick åt till att hålla dem på plats!=)

 Ja,ni kan ju själva tänka er vilket liv det var när vi skulle packa och fara hem i söndags.
Storsnörpan försökte gömma sig och lyckades smita ur bilen ett par gånger innan vi kom iväg.
Så var det gråt och tjat i en massa mil,
trots att vi försäkrade att vi snart skulle träffa kusinerna igen.


Storsnörpan med sin gamla bästis.

Det var som sagt en rolig helg,om än litet väl kort.
Vi skulle gärna stannat längre hos sambons kusin,
det är så sällan vi träffas ordentligt,
och så skulle man ju helt klart behöva en hel helg på Rymdgatan också.
Det blev heller ingen visit hos mormor och morfar  ute i roslagen,
men jag hoppas på att snart få se dem här uppe hos oss.
Själv lyckades jag hålla tårarna borta när vi for i alla fall,
även om jag genast började sakna Syster Yster.
Men vi skall som sagt snart ses igen,hoppas jag.

Snart skall ju Gullan,
vår hund som befinner sig i Vallentuna hos sin uppfödare med sina nya små valpar,
hämtas hem igen,och då åker vi över en hel helg.
Sambon var för övrigt där på söndagen och gosade litet med henne,
samt inspekterade de underbara små bebisarna.
Hon fick fem stycken denna gång,
varav en hane var aningen liten och svag men ändå kämpade på,två veckor efter födseln.

Vår andra tik,
som fått  sina valpar ända uppe i Piteå, fick sex stycken denna förtsa gång,
och de är bra söta,allihopa.
Båda är de så duktiga mammor och sköter om sina små!

Här är de alldeles nya,Troja´s valpar. Oj,oj oj!
Tur att de inte bor hos oss,det vore svårt att sälja bort dem..

En annan höjdpunkt under helgen var att få äta middag på Mc Donalds!
När man bor som vi nu gör blir det inte mycket skräpmat,vilket ju är bra,
men jag saknar det ju förstås.
Mycket lyxigt var det att äta pommes och ostbollar!

Våren har i alla fall hittat hit ordentligt nu,
och även vi har fått några små trassliga tussilagos och en och annan blåsippa.
I dag skall jag i alla fall rafsa i trädgården.
All snö har ju inte smält undan än,
men på de ställen det är bart kan man ju städa undan litet.
Har tänkt att på alvar börja planera inför plantering och såning.
En del av trädgården skall tilldelas ungarna,
och jag har tänkt mig att hänga upp litet gungor,
anlägga sandlåda och bygga någon sorts klätterställning där.
Storsnörpan har blivit lovad en trädkoja,
men det kommer nog att ta sin lilla tid i anspråk att få till en sådan som hon planerat in i minsta detalj.

Min kära Syster Yster var eld och lågor inför allt jag skulle kunna odla upp här
där vi har så mycket trädgård,
så tydligen skall jag spendera större delen av min vakna tid därute bland blomkål och auberginer och Gud vet allt,
som hon minsann skall styra upp åt mig när hon kommer nästa gång!:)
Jag måste också betänka att vi så småningom skall ha en större hundgård här
 och så har jag nästan lyckats tjata till mig en hönsgård med några hönor och en tupp!
De kommer nog inte att bosätta sig här förän till nästa år,tror jag,
det är så mycket annats om skall fixas först,
och så måste jag ta mig tid att läsa på ordentligt inför anskaffandet.
Men jag längtar!
Tänk vad mysigt med en liten hönsgård,färska ägg och små söta kycklingar att följa i utvecklingen!



Igår hade jag förstås tänkt att skriva några rader här,
men Lillnöffe ville så gärna ut på promenad i finvädret.
När vi sen kom hem fick jag ett ryck och rev ut en massa tavelramar för vitstrykning,
till mitt lilla släktträd som ju pryder min sovrumsvägg.
Så fick Storsnörpans tråkiga gamla sängbord från IKEA
ett litet lyft  med hjälp av en bit spetsduk och guldspray.
Lillnöffe blev så förtjust i det så att hans bord fick en likadan behandling.:)


Det här var en helt obehandlad trämöbel för 70 spänn ,köpt på IKEA för många år sedan.
Jag har målat dem vita flera omgångar,
då ungarna ritat på dem osv.
Men nu blev den ju rätt söt,tycker jag!

De tråkiga och rangliga bokhyllorna i Lillnöffes rum skall inom kort kläs in i panel,
så där blev det litet måttande och sågande igår också.
Jag vet inte hur jag skall förklara det projektet bäst,
jag får väl återkomma med efterbild helt enkelt.


Så här ser de ju inte så skojiga ut,
och den till vänster på bilden skall antagligen bytas ut till en lägre bänkhylla med korgar i.
Men jag tror att de kan bli bättre om man som sagt spikar på tunnare panel på baksidan och sidorna.
Och kanske snajsar till en planka litet fint upptill.

I morse såg jag att jag fått ett mejl från en frilansande journalist
som just nu skriver an artikel om människor som flyttar från större orter till landsbygden.
Han hade hittat artiklar om oss via google,
och ville gärna göra en liten intervju.
Jag ringde upp honom nu på förmiddagen,
och det skall bli intressant att få se resultatet så småningom.

De andra artiklarna som skrivits har inte kännts helt rättvisa,om jag skall vara ärlig.
För det första reagaerar jag starkt på att det alltid skall pratas om hur hemskt stressigt
det är i större städer och hur lungt och stillsamt livet blir på landet.
Självklart är det ju ett lugnare tampo här,
men lik förbannat har jag ju tider att passa och krav att uppfylla.
Det verkar som om norrlänningar inte tror att vi gör annat
än att ränna runt i tunnelbanorna och springa efter bussar nere i Stockholm!:)
För det andra så var det inte just inflyttnings-kampanjen som Ånge kommun drog igång,
som övertygade oss om att flytta.
I artiklarna har kommunen tilldelats litet större betydelse än vad de egentligen hade,
men så skrevs de ju också i syfte att följa upp kampanjen.
Denna journalist är ju som sagt frilansande och jobbar på en egen artikel,
så den vinklas nog inte så värst.
Det var en trevlig pratstund och det blir som sagt spännande att se vad det blir av det sen.
Här är två av de artiklarna som skrevs förra året innan vi flyttat,
när jag läser dem nu känns det mest bara löjligt...

www.dagbladet.nu/artikel_utskrift.php?id=362556&avdelning_1=103&avdelning_2=

www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=682932

Nej,nu skall vi ut i solen,
fast jag misstänker att Lilla Hoppsan kanske fått för mycket av den varan dessa dagar.
Han är trött och hängig och litet gnällig,
hoppas nu bara att han slipper bli förkyld.
Fast hur fasen undviker man egentligen att bli det,så  här års?
Jag tror inte att jag någonsin varit helt fri från snuva och den där otäcka känslan av att vara konstant torr i svalget,
en enda vår i mitt liv!
Nu har jag haft mycket kläder både på mig själv och ungarna,trots att det varit svettigt,
men ändå tar det emot litet när jag sväljer!
Typiskt!