SKRIVLUST

Tänkte jag bara önska er litet snabbt!
För det skall jag ha!
Jag far ju söderut idag,
så några uppdateringar här blir det inte förens på måndag skulle jag tro.

Så fort jag stuvat in all packning i bilen,
dammsugit en sista vända och sprungit tillbaka fem-sex gånger för att hämta sådant jag glömt,
skall vi åka.
Storsnörpan är ledig från skolan idag,
eftersom jag tänkte att vi skulle till Sundsvall innan vi hämtar upp sambon på jobbet.
Först blir det lunch hos mormor och morfar,
sedan jakt på passande doppresent till lilla Alma.
Dessutom har ju Almas mamma just fyllt 30,vilket skall firas på dopfikat.
Jag har verkligen ingen aning vad man borde köpa till henne,
men det lutar väl åt ett presentkort någonstans,
vilket ju känns litet trist att ge bort,
men som i alla fall jag tyckar är hemskt trevligt att få!

Jag skall ju få träffa bästis i helgen också,och hon har ju också fyllt.
Henne är det dock lätt som en  plätt att handla till;
det är bara att köpa något man själv gärna vill ha!:)



Igår blev jag äntligen något sånär klar med källartrappen.
Känns som om jag bråkat med den länge nu,
men det blir ju så när man aldrig får arbeta i fred.
Det blir en spackling här och en strykning färg där,
mellan ungranas krav på  uppmärksamhet.
Nu är det egentligen bara en enda snabb strykning kvar på de nedersta trappstegen,
innan jag kan ta itu med själva källarplanet.

Jag tänker mig att allt måste vara klart tills skolan börjar i höst i alla fall
(om jag nu kommer in,det vill säga)
för sedan lär jag ju ha ännu sämre med tid att spendera på renovering.
Det är ju litet som skall göras på utsidan också,i sommar.
Vi hade ju tänkt måla fasaden,och det är ju lättare sagt än gjort.
Och helst vill jag ju ha en veranda att fika på,längs den soliga långsidan av huset.
Trädgården kräver ju sitt nu i början,
 och jag planerar för fullt för bästa läget att odla pioner och klätterrosor.

Ett senare projekt,
 som jag  tror skulle bli väldigt bra,
är att bygga på en farstukvist på framsidan.
Alltså en extra liten hall,helst med mycket fönster,
men sådant skall ju planeras av en arkitekt i sådana fall,antar jag.

Så var det massiv storstädning i går också.
Med det menar jag att jag  bland annat gjort saker som att rivit ur garderober,
skurat  av skåp och lister,
kastat gamla trasiga leksaker från ungarnas överfulla lådor,
rensat kylskåpet och rengjort  tangentbordet med en tops!!
Jamen,hur ofta gör jag sådant?
Och hur skönt är det inte att komma hem till ett rent hus,när man varit borta?

Dagen dessförinnan blev det inget scoop i skolhuset.
Jag satt hemma hos kusinen och fikade halva dagen,dåsade i solen.


Sådana här vackra skyar har det varit här de senaste dagarna!

Så hade ju Storsnörpan med sig en liten väninna hem efter skolan,
och då var det minsann slut på friden.
LillNöffe som längtat och väntat hela dagen på att få leka,
fick inte sticka nosen innanför storasysters dörr,
fick under inga omständigheter vara med tjejerna!
Det blev ju skrik och grin förstås,
och det var ett stort sjå att trösta den otröstlige.
Jag som brukar få litet andrum när Storsnörpan kommer hem och leker med LillNöffe,
blev också ganska trött .
När det var dags att gå ut
tyckte jag inte att jag kunde hindra LillNöffe att gå ut om han ville,
men naturligtvis stack tjejerna  ifrån honom och han blev ensam i vattenpölarna..:(

Fy,det var jobbigt att se.
Å ena sidan förstår jag ju att en storasyster vill ha sin kompis ifred,
att de vill leka andra större lekar.
Och lillasyster som jag själv är,
kan jag mycket väl förstå lillebror som vill vara med.
Skillnaden mellan mig och Lillnöffe
är ju att jag hade möjlighet att gå ut på gården och leka med någon annan
när storasyster vägrade mig tillträde till det åtråvädra,hemlighetsfulla sovrummet.
Lillnöffe har ju däremot ingen annan att leka med.
Det riktigt skär i hjärtat på mig när jag står i fönstret
och ser honom traska fram och åter på vägen mellan mig och kusinen,
pratandes med sig själv och ingen,
petandes i någon jordhög och håglöst plocka några små stenar.
Åh,vad jag önskar att han hade en kompis att leka med!
Det är nästan så att jag bara för den skull ibland tvivlat på riktigheten i vår flytt hit till obygden.
Jag vet ju att det blir bra när han väl kommer på dagis,
men det känns som en evighet innan det blir av.



Jag fick i alla fall äntligen tag på rektorn för förskoleverksamheten i Fränsta,
men hon meddelade att det inte går att få någon plats för lillnöffe förens i juni...
Ja,i sommar hade vi ju ändå tänkt att ha semester,men vi får väl se hur det blir nu...

Nej,mer än detta hinns inte med,
nu måste jag sätta fart.

www.youtube.com/watch?v=vNQaS37X7_o

Här får ni en härlig bit att stuffa till i helgen!=)
En personlig favorit som muntrar upp.
Eftersom den spelades in på 30-talet finns ingen video till,

www.youtube.com/watch?v=4Vvo3MaFcxw

Men till denna finns i alla fall ett fint litet collage på urtjusiga Andrews sisters.

Hoppas att ni alla får en jättehärlig helg nu,
med vårkänslor och värme!