SKRIVLUST

om hur underbart vackert vi bor
om hur jäkla rofylld och harmonisk  jag är här
om vilka fina ungar jag har
om hur livet känns härligt att leva just nu!
Och litet sådant..:)



Igår var en så fantastiskt härlig dag,och det ser ut att bli detsammma idag.
Vi vaknade tidigt och bländades av solens och snöns starka prismor,
tumlade ut och lekte hela förmiddagen.
Åkte spark,snokade i ödehusen,
promenerade,picknickade.
Litet feststämning var det allt nu när hela flocken är samlad igen.
Hundarna har ju varit ifrån varandra och oss ett bra tag,har nog längtat hem en del.
Och vi har ju i vår tur saknat dem mycket.
(Nåja,jag skulle nog kunna leva utan en fyrbenting,men barnen har tjatat och tjatat om dem och sambon är inte riktigt sig själv utan sina gullegrisar)
Nu rasade de runt som alldeles yra i solen och snön,det var en fröjd att se.

här bär det av med sparken


Själv känner jag mig oftast så himla glad och tillfreds sedan vi kom hit.
Jag känner så tydligt vilket bra val vi gjort genom att flytta.
Visst finns alltid orosmoment och en smula ångest längst in i garderoben.
Det finns väl alltid något att bekymra sig för.
Men jag har verkligen kunnat sluta tänka på sådant dagarna i ända.
Slutat ligga sömnlös om nätterna,
ignorerat ängslan som annars gnager och gnager.
Och visst,skjutit en del ifrån mig,
som jag kanske hellre borde ta tag i,
men bara mått sååå BRA!

mår bra i solen med urtjusig huvudbonad

Det finns mycket än som lurar runt hörnet,en människa blir väl aldrig fri från vedermödor.
Men det får gå.
Det får lov att gå på något sätt.

Så lever vi ju litet i en dröm just nu också.
Vardagen har inte helt satt in,
rutiner har vi inga.
Båda är vi ju hemma om dagarna och kan leka hur mycket som helst med barnen.
Kan slappa hur mycket som helst,
göra vad vi vill,nästan.
Och det är ju lyxigt,men övergående.
Och tur är väl det,för hur skönt det än är att kunna vara tillsammans som på en enda lång fjällsemester,
så kan det bli litet för mycket av det goda ibland.
Man KAN faktist se för mycket av varann,
gå varandra på nerverna en smula...:)

Ja,i alla fall känner jag att det är nödvändigt att två partners har var sitt liv.
Var sin arbetsplats att vistas på,var sina fritidsaktiviteter.
Mycket kan man så klart göra tilsammans,men inte allt.
Inte hela tiden.
Jag tror man sliter på varandra då.
I alla fall om man som vi, varit tillsammans sedan tidernas begynnelse,det blir tolv år nu(!)
och känner varandra utan och innan.
Nykära har kanske inga problem att umgås med sin kära 24 av dygnets timmar.
Sju av veckans dagar.

man skymtar ett gult hus uppe på åsen,där har jag tänkt att bästis med familj skall flytta in:)

Men nästa vecka,på måndag närmare bestämt,
skall sambon på intervju för ett företag han haft kontakt med en tid.
Förvisso i Sundsvall,en bit att åka varje dag.
Men inom samma område som han ju är van vid,och alltid något att börja med.
Visst finns det jobb annars också,vi har en del kontakter,
men just detta är han verkligen nyfiken på.
Så vi får väl hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Själv skall jag ta mig ner till Ålsta Folkhögskola som ligger här i Fränsta,
och skaffa fram litet information om deras verksamhet.
Jag såg på hemsidan att de erbjuder  roliga utbildningar som exempelvis bildjournalistik,silver och konst smide.
Och jag har börjat tro att det kanske vore bra om jag kunde stanna här på orten ett tag när pojkarna skall börja på dagis till hösten och säkerligen kommer att vara sjuka en del.
Att stanna i närheten och framför allt komma igång,starta litet mjukare med pluggandet
innan det bär av mot lärarhögskolan i Sundsvall eller Östersund.
Än så länge en lockande tanke,inte helt prövad och undersökt,alltså.
Men jag känner i hela kroppen att det vore så jätte roligt att gå där ett tag.

Litet förbjudet också,för all del.
Får man verkligen studera bara för att det är roligt,får man slösa tid på att lära sig gjuta takkronor,binda luffarslöjd,göra halsband och fotografera?!
Ja,jag vet inte riktigt varför,men det känns som om det vore FÖR roligt för att få klassas som en godtagbar vardagssyssla.
Som ett jobb.
Men varför inte?
Varför skall jag inte ta chansen och göra något som känns roligt ,förkovrande och inspirerande,nu när jag har den?


De flesta träd här uppe har sådan här vacker skäggväxt,jag måste verkligen ta reda på vad det betyder.
Har fått för mig att det är ett hälsotecken och bevisar att luften är ovanligt bra i området,men är inte säker.

Jahapp.
Idag är Storsnörp i skolan igen.
Hon var ju ledig igår och vi tillbringade eftermiddagen med att bygga kojor
där vi senare hade picknick och  läste böcker i skenet av ficklampor.
Pojkarna var ju också med,Lillnöffe är lycklig när storasyster bygger som bara hon kan.:)
Medan den där minsta lilla  herr´n kan vara sabotör och råka i blåsväder just kring koj -och legobygge.
Men duktiga storasyster skäller nästan aldrig på honom.
Bygger upp igen och bjuder in honom.
Tröstar när han är ledsen,
bär och kånkar när jag fått nog och ställt ner honom på golvet trots protester.
Blandar till O´boy och brer mackor till sig och Lillnöffe i köket,när jag nattar Lilla Hoppsan.
Så himla stor och duktig och klok och...ja,vart tog tiden vägen,egentligen?


Nej nu skall jag in på Adlibris och förhandsboka barnböcker från rean som startar i slutet av månaden.
Det är sällan jag köper böcker till mig själv då,det är ju de inbundna som går på rean,
och jag handlar oftast pocket som är billigare ändå.
Men är det någon speciell förstås,som man har spanat in och som inte finns i pocket,så klipper man ju till.
Men jag är glad att fynda till barnen,så jäkla dyrt som det är med barnböcker annars.

Sedan blir det utevistelse.
Solen ligger på idag med,
så pass att jag måste dra ner min nya fina hissgardin en aning i köket när jag äter frukost.
Sitter där och njuter...

Lilla Hoppsan har börjat kräva att få äta själv nu.
Kladdigt och grisigt men nödvändigt och naturligt,antar jag.Suck...

Liten Nöffe med röda kinder och grop i hakan..:)