Flyttlådor överallt.

Egentligen har jag inte mycket nytt att rapportera,
och knappast någon tid att sitta framför datorn heller.
Hemmet är en enda stor flyttkartong,
och jag kommer ideligen på att jag ju behöver saker som jag smart nog redan packat ner...
Rafsar upp kartongen,
eller hittar nödlösningar och muttrar och svär över min egen kortsynthet.

Men nu börjar det i alla fall bli något så när tomt här!
Vi har drygt en vecka kvar på oss att packa det sista och det klarar vi,helt klart.
Skåpen,garderoberna och den extremt fulproppade och fruktade skrubben under trappan är TOMMA!
Det tog inte riktigt en hel dag men väl en halv,
att få ur allt bråte ur den sistnämnda
och som jag skrev tidigare så led jag all helvetes kval när det gällde att bestämma vad som skulle kastas och vad som skulle sparas.

image73
Ja,så här ser det ut på sina ställen här i huset. Hemtrevligt värre.


Högen på altanen är nu gigantisk,det är allt som skall skickas med en lastbil till svärföräldrarnas kyrka.
Det är väldigt bekvämt att ha religösa släktingar i fall som dessa,
tänk att själv behöva åka till sopsorteringen och tippen med hela denna hög,eller böka med att sälja dem på tradera.
Gott för samvetet att kunna ge bort det till behövande i stället.:)

Det är väl igentligen bara ungarnas rum som jag ännu inte tagit tag i,men det känns ju som att de måste få ha sina  leksaker och ombonade väggar osv till sista stund.
Annars har tavlorna och att krimskrams stoppats ner och jag har kommit till insikten att man ju faktist inte behöver ha mer än fem tallrikar,glas och bestick!!!
Så behändigt att alla bara har varsitt,
i synnerhet som det är handdisk som gäller här hemma.
Fast i skrivandes stund ligger min käre far  på golvet i köket,
stånkar och pustar i färd med att installera en sprillans ny diskmaskin!
Vi är väldigt glada och tacksamma över den presenten,men tänker nog inte använda den nu när det bara är en vecka kvar här i huset.
Det är nog bättre att  de eventuella köparna har en helt oanvänd diskamaskin att se fram emot i sitt nya boende.

Ja,så här en vecka ifrån flytten börjar jag få väldigt kalla fötter.
För att inte säga Ångest.
Svårt,svårt att sova om nätterna
svårt att försöka föreställa mig hur livet kommer att bli.
Allra, allra svårast att förlika mig med tanken på att inte vara nära Syster yster och bästis mer.
Jag försöker verkligen att inte tänka på det här,jag gör allt för att styra tankarna åt andra håll;
klimathotet,Riccardo-rättegången eller det amerikanska presidentvalet,
men som ni kanske förstår så funkar det inte.

Hur skall jag klara mig i världen,
i livet utan min syster som jag aldrig varit utan?
Min syster och min bästis som jag delat hela min uppväxt med,som känner mig som ingen annan?
Hur skall det gå nu när jag inte  kan springa över om så bara fem minuter till syster och prata bort en stund..
Nog för att vi dagligen pratar i telefon också,oftast flera gånger till och med,
men nu måste det ju bli timslånga telefonkonferanser i stället för vinkvällarna.

Hur gör folk som flyttar från familj?
Jag mår verkligen dåligt av det här,även om jag ju vill flytta till norrland.
Jag vill absolut inte bo här,jag är nöjd med mitt beslut och längtar upp.
Men jag älskar ju min familj så mycket och är dem så nära.
Hur skall jag kunna vänja mig av med dem?!

image74

Storsnörpan har hela tiden verkat ta det rätt bra detta med flytten,
och hon är ju ändå så pass stor att hon förstår vad det innebär.
Men nu på sistone har hon uttryckt sitt missnöje om att inte få leka med sin bästis Moa,
som hon ju älskar så mycket att hon skulle kunna gifta sig med henne,enligt henne själv.:)
Och så kusinerna,förstås,
hur skall det gå?
De har ju levt så nära inpå,att de blivit mer som syskon.
Är det inte alldeles otroligt hemskt att sära på syskon?!
image75

Lillnöffe tycks inte inse att han nu inte skall leka med kusinen så ofta som förut.
Han har ju inte mycket vänner,
inte det behovet på samma sätt som storasyster,
men han tycker ju hemskt mycket om sina kusiner och sina mor -och far-föräldrar förstås.

image76
Och om den här lilla stackaren tänker jag att han inte kommera tt få ha ett sådant där fint och härligt förhållande till sina kusiner och närmsta släktingar.
Grinade litet idag när jag tänkte att han inte kommera tt lära känna sin morfar som de andra gjort.
Som alla barn borde få göra...

MEN,det blir nog folk av de här ungarna också,skall ni se!;)
Skall rycka upp mig,snyta mig,
kamma till mig och gå till Syster och dricka vin.
Ja,ja,ni tror väl inte att jag gör annat än att dricka vin,
och jag kan erkänna att det pratats litet mycket om det här på bloggen.
Jag har skojat om att jag antagligen kommer att vara halvt alkoholiserad innan jag kommer härifrån,
då alla vänner och bekanta propsar på att vi ju "måste ta en sista vinkväll innan du flyttar!"

Ikväll blir det säkert en hel del spanande i någon modekatalog,
bokdiskussioner och barnuppfostran som avhandlas.
Det föreligger också en viss risk att vi bölar och tjuter och jag drar mig ur flytten ,
innan kvällen är slut.
Men den risken får jag väl ta.

Annars har jag tokigt nog dragit mig ur "Svart flicka vit flicka" av Oates.
Den är skriven med samma fulländade språk som hon brukar använda,med väldigt färgstarka personligheter som man genast ser framför sig och lär känna.
Men den är så infernaliskt trööög (därmed inte dålig)
och jag fick hem ett bokpaket från Adlibris häromdagen,som jag bara inte kunde låta bli att riva upp och hugga in på.
Naturligtvis var det de tre sista delarna i Stad-serien av Fogelström,
där jag nu är inne på den näst sista och inte kan slita mig!!!
"Potensgivarna" av Karin Brunk Holmqvist tog jag eftersom jag gillade den mysiga  och litet mer lättsmälta "Rapsbaggarna" hon skrivit.
Så var det Hisham Matar´s  "Ingen i världen" som jag länge väntat på skall komma i pocket.
Och Haruki Murakami´s "Kafka på stranden" som jag är väldigt nyfiken på.
Så mycket bra läsning som väntar,inte kan jag slösa tid på Oates då,om jag inte kommit in i den än?
Nej,den får ligga on hold nu ett tag.
Slarvigt värre.
image77

image78Och den här gamla godingen som jag minns så väl från min egen barndom,
blev det till Lillnöffe som fullkomligt avgudar Jan Lööf.
Eller,i alla fall hans böcker.
Vilket kan diskuteras och ifrågasättas av olika anledningar,som jag inte hinner gå in på närmare idag.
Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0