SKRIVLUST

 med intagningarna på Ålsta folkhögskola.
Och jag är en av de lyckliga som skall få börja studera där till hösten!
Ni kan tro att jag blev glad och väldigt,väldigt lättad när jag fick beskedet i fredags.
Nu skall jag bara ta tag i den ekonomiska delen av det hela,
finansieringen av mina studier.
Och jag misstänker att detta kan bli det svåraste av alltihop.
Jag tycker jag har hört så mycket obehagliga historier om kontakten med CSN
 och om hur bökigt det är med allt som har med bidrag och studielån att göra.
Men just nu känner jag mig inte avskräckt,
bara väldigt glad:)


Vi har haft en så jätte varm och skön sommarhelg,
och LillNöffe frågar mig och sin pappa gång på gång;
"Är det sommar på riktigt nu?Är det slut på vintern?"
Ja,jag hoppas då verkligen det!
Att den svenska sommaren sedan är känd för sin lynnighet
och kan få för sig att regna bort eller sätta igång med att bli kylig i juli,
är ju tyvärr inget vi kan göra något åt.

Men jag önskar mig innerligt värme och solksken och ljumma doftande regn om kvällarna.
Bulliga åskmoln som tornar majestätiskt över ängar och som trycker oss över hjässorna.
Som får syrsorna att spela som besatta i dikena.
Vackra skådespel där blixten jagar fram över himlen,
 och mornar med regndroppar gnistrande som diamanter i trädens löv,
där de träffas av soluppgångens strålar som snart torkat bort all nattens dagg.
Jag önskar mig dåsiga dagar i sanden vid en sjö,
där jag ligger mellan sömn och vakenhet och hör barnens plaskande och skratt som långt bortifrån,
men mitt eget hjärtas stadiga slag desto högre inom mig.
Jag önskar att få ligga på en filt i det höga gräset på ängen,dold från omvärlden
och omgiven av ljuden från sommarens alla små djur i grönskan.
Se upp i det blå och fantisera om molnens former och öden
 och se på mina barn som jagar efter fjärilar och trollsländor.


Ja,nu tror jag på sommaren
och känner hur mycket jag verkligen saknat den och hur mycket den betyder för mig.
Jag tycker mycket om alla våra årstider,älskar att bo i ett land soim har fyra stycken,
men sommaren är nog ändå den som är mest...välbehövlig.
Vi behöver den för att orka älska och i alla fall trivas,eller i värsta fall stå ut med det övriga året.
Vi behöver sommaren för att få klä av oss,
blotta och lufta våra instängda gamla kroppar ett slag.
Öppna upp och släppa in,värmas och minnas.

Jag känner hur jag verkligen lever på sommaren,
hur jag fylls av ett jubelskri
och hur något inom mig flaxar,skuttar,sparkar och vill göra sig fri.
Jag blir liksom lätt som en fjäder
jag blir till en citronfjäril som fladdrar mellan ängens blomster.
Jag blir svalan som jagar myggor,
och slår kullerbyttor i det höga blå
Jag blir räven som ilar så lätt över skogens mjuka mossa,
 och som spanar från skogskanten i skymmningen
Jag blir den lilla aborren som vilar i ljummet vatten,
och som så snabbt pilar iväg när ytan krusas.
Jag är älvan som dansar i sommarnatten
och vattnet som porlar och sjunger i bergens bäckar.



Jag är fri,
jag är helt fri och så lycklig idag
när sommaren är här!
Sommaren är här och jag lever mitt i den underbara naturen.
Jag ser bergen,skogen och sjön när jag vaknar
och jag öppnar min dörr och rusar rätt ut i det.


Sist jag skrev var det ju "Urkul" i Ånge.
Med en hel massa barn och vuxna
och en hel del aktiviteter.
Det tog ett bra tag att hitta Storsnörpan i vimlet,
men sedan strosade vi runt tillsammans och det blev bland annat ponnyridning och ansiktsmålning,
 som förvisso var i det torftigaste laget,men som gladde barnen.





Det var roligt att se barnen i full fart,
men en aning svettigt att ha koll på alla mina och två kamrater till Snörpan
i folkmassan.
Jag längtade hett efter att få komma hem till skogen,
att få ta av mig de nya ballerinaskorna som skavde
och de svettiga jeansen som dolde fulbenen.
Längtade efter att få vara ensam.
Och jag började så smått tro att jag redan blivit eremit och utvecklat torgskräck eller något liknande.
Men så klart vore det ju annorlunda om jag hade en vän att dela sådana här utflykter med.
Att alltid,konstant,vara ensam vuxen är litet trist.
Det hade varit mycket roligare om jag haft någon att fnissa med åt allt och inget.
Om jag haft någon att prata med om Britney Spears´senaste skanadal
eller disskuterat Kant´s kritiska filosofi med...
Ja,vad som helst skulle duga.

När vi väl kom hem var det premiärdopp i poolen.
Som tyvärr inte kunde fyllas tillräckligt med vatten,
då jag saknar vattenslang och utomhuskranen är urkopplad.
När rörmokaren kommer för att ta ner pannan i källaren skall han få ordna med denna kran också,
det är en aning slitsamt att springa in och ut ur köket med vattenkannor för att vattna i trädgården på kvällarna.
För att inte tala om vilket jäkla skitgöra det var att försöka fylla poolen med skurhinken och sophinken.
Jag gav upp efter ca 25 vändor,och resultatet var ändå patetiskt,som sagt.
(Rörmokaren kommer förövrigt inte hit förräns vädret är stadigt,
värmen måste nämligen kopplas ur i några dagar medan allt monteras ned.)



Så har jag arbetat i trädgården som vanligt.
Som en galning.
Jag kan verkligen inte sluta!
Vill inte ta paus för att äta,och har svårt att slita mig för att gå in och sova.

Igår kväll var jag hos kusinen och grävde upp massa skott som kommit upp från hennes...
ja,vad  heter de nu...
Ett par stora buskar med stora gröna ,litet ludna blad,
som klipps ner helt på hösten och kommer upp med en jäkla fart så fort det våras.
Rosa blommor får den också,om man inte klipper den.
Någon som vet vad jag menar?
De sattes ned här på baksidan där de är tänkta att bilda en häck vad det lider.
Jag hoppas att de tar sig nu bara.

Så har vi börjat skrapa litet på husets fasad.
Tyvärr med en hyvel med uttjänt blad,så idag skalll jag ner på byn och skaffa mig nya sådana.
Fönsterkitt och färg till toalettväggen blir det nog också.
Men innan dess skall jag ut och gräva upp litet syrenskott vid ödehuset här brevid.
Jag bara måste ha dem,men vet inte riktigt än vart.
En berså vore ju höjden av lyx,men det krävs ju litet plats för den...

Jag tänker överraska Lillnöffe med att åka på picknick till Oxsjön på väg tillbaka.
Kanske kan han plaska litet i vattenbrynet,och så blir det lunch i det fria.
Lilla Hoppsan däremot verkar brås på sin far,
han blev mycket upprörd när jag försökte stoppa ner honom i poolen häromdagen.
Och då var vattnet ändå varmt!
Han ville hellre syssla med annat.


Som att titta på myror och värma rumpan på trampbilen.