SKRIVLUST

Idag blir det många bilder att uppdatera er med.
Desto mindre text,
då jag känner mig så märkligt ohågad att skriva.
Jag vet inte vad det gått åt mig!
På sistone har det stått alldeles still i skriveriet.
Jag föröker skylla det än på vackert väder,
än på alltför många andra sysslor som tar min tid i anspråk.
Men sanningen är att jag inte har någon lust...
Ingen fantasi och alltså inget att skriva OM.


Jättevallmon vid min gavel har börjat blomma.

Kanske måste jag släppa efter litet på mina egna förväntnigar på mig själv.
Denna blogg var ju bara tänkt att klottras litet allmänt och fjuttigt på,
jag skulle ha den för att hålla er, alla mina nära och kära uppdaterade när jag nu flyttat så långt bort.
Men någonstans började jag se den som något mer än så.
Den blev en viktig ventil där jag skrev av mig riktigt ordetligt,
långt mer närgånget och personligare än jag tänkt från början.
Bloggen blev en hel dagbok och jag som beroende av den.
Jag har ju hört andra säga det så ofta;
att det blir just så,
och att detta beroende och denna besatthet av att spotta ur sig kloka ord, intagande formuleringar
och djupsinniga filosofier snart klingar av.
Jag antar att det alltid är nyhetens behag som tilltalar oss mest.

Men jag tänker ju så klart inte sluta upp med att skriva!
Jag älskar ju det,och det är fortfarande livsviktigt för mig att göra det.
Och just bloggen vill jag ju ha kvar för att hålla kontakt med er alla
 som jag inte alltid har tid att ringa till och träffa så ofta som jag skulle vilja!
Men kanske får jag försöka korta ner inläggen en smula
och skippa huvudbry´t om vad jag i dag skall behandla för ett intressant ämne...
Det blir för mycket skrivande annars,(jag skriver ju också på annat håll)
och kanske en smula prestationsångest:)

                                                

Nå,idag skall jag Snörpan och Lilla Hoppsan på fyndjakt.
Erikshjälpen och en och annan gårdsloppis.
På sistone har jag haft sådant oflyt med dessa
att jag nu vägrar ha några som helst förhoppningar om att hitta något att köpa.
Just de möblerna jag särskilt siktat in mig på och verkligen BEHÖVER lyser med sin frånvaro på alla loppisar jag besöker.
Ska det vara så svårt att få tag på
en liten sekretär,
en gammal barnsäng,
ett litet bord till barnkammarn,
ett skrivbord eller passande skåp att stuva in datorn i!?
Dessa är just de möbler jag har störst behov av,men så klart slinker annat fint med:)

Ni undrar kanske om inte Lillnöffe skall få följa med idag,
men saken är den att han inte är hemma.
Han följde med sin farmor och farfar hem till Märsta i söndags!
Åh,vilken pina det är att släppa iväg sina älskade små för första gången!
Han har ju sovit borta en natt eller två förut,
men då på så pass nära avstånd att man lätt kunnat åka och hämta hem honom
 om han skulle längta hem eller vara ledsen.
Nu skall han vara borta en hel vecka,eller kanske mer,
så långt bort att jag inte kan åka och trösta honom om det behövs.
Än så länge har det dock gått så bra såå.
Jag har pratat med honom varje kväll och då har han knappt haft tid att säga att han saknar mig!:)
Han har så mycket skoj och fullt upp,och jag är så glad att han har det bra.
Han fyller ju fyra i höst,
så det är ju verkligen på tiden att han kommer iväg på egna äventyr.
Så skönt det måste vara för honom att bli få all uppmärksamhet och slippa dela den med syskonen.
Och här hemma är det så förunderligt tyst och lungt när han är borta,min lilla virvelvind,
och jag saknar honom så att jag måste grina en skvätt när jag skall sova...

                                               
                                                    Lillnöffe med sin Lola

Ja midsommarhelgen var bra fin,
även om vädret gärna hade kunnat varit bättre.
Vi hade växlande molnighet och små skurar med regn och en hel del blåst.
Myggen och knotten förökade sig explosionsartat  efter förra veckans regn
och torterade oss när vi var ute för länge.
Men sällskapet var det i alla fall inget fel på,och vi hade det mycket trevligt tycker jag.
Det var inga som helst problem med att ha sex extra själar inhysta i vårt lilla hus,
det fanns plats för oss alla och det fungerade smidigt med allt!

Det allra bästa med hela helgen var ju att få ha min kusin här.
Att sitta uppe om nätterna och prata,prata,prata i oändlighet om allt i vår värld.
Det var nog det absolut nödvändigaste för mig i alla fall!:)
Jag har saknat min kusin så mycket,
våra timslånga telefonsamtal är alldeles för få och glest utspridda
och alltså känns det som om vi har mycket att ta igen när vi nu äntligen träffas.



Och så har jag också fått lära känna hennes fantastike lille pojke.
Som både jag och barnen redan saknar.
Han var uppe tidigt om mornarna,väckte oss alla vid sju,
och varje morgon sedan har åkt har Lilla Hoppsan vaknat och letat efter honom.
Suttit stilla i sängen och lyssnat,
väntat på att få höra honom busa och leka,för att springa dit och vara med.

                                       

På midsommarafton var vi ju på en medeltidsmarknad i en liten skogsby  här i närheten.
Tyvärr hade jag lämnat kameran hemma,så därifrån kan jag inget visa.
Men det var rätt mysigt tycker jag nog,
med små stånd där det såldes hantverk så som silversmycken,knivar,stickat,snidat och krimskrams.
Vi köpte några goda getostar från en lokal fäbod och så brända mandlar förstås.
Det hölls också personliga seanser och lästes i kort,om man hade lust.
Det fanns mat att äta också,
kolbullar som ju är obligatoriskt här i norrland (en slags potatispannkaka med fläsk och lingonsylt på)
strömming på tunnbröd
och mitt personliga val; nässelsoppa med segkaka och ägg.
Så spelades det dragspel och sjöngs,stången kläddes och omkringdansades,
dock inte av någon från vårt sällskap,tyvärr.
Kusin vitamin tänkte nog göra ett tappert försök,
men i sista stund blev hennes lilla skrutt en smula blyg och ville hellre stå brevid och klappa takten:)
För barn var det sagoläsning i ett tält och så bjöds det på uppträdande till häst.
När vi sedan kom hem firade vi barnes faster,sambons lillasyster ,
på hennes 15-års dag,med grillat och tårta.
Vi spelade en smula kubb innan vi gav tappt för knotten och flyttade inomhus.
Ja,det var lugna dagar,men ändå alldeles för korta.





Faster som fyllde 15 år och farmor som på fredag fyller 50! 


                           

Här håller killarna utkik efter en traktorgräsklippare i farten.Mycket spännande.
Och så söta de var när de lekte tillsammans allihop.
Lilla Hoppsan har börjat prata mer än tidigare efter besöket av sin ...syssling blir det väl?
Han verkade faschinerad och framför allt inspirerad av att någon som inte var SÅ mycket äldre än honom
kunde prata och göra sig något sånär förstådd.


På midsommardagen kunde vi äta ute i alla fall =)

                        

Det blev en hel del disk eftersom vi hela tiden glömde bort att köpa papptallrikar,
men som tur var hade vi finfin hjälp i köket av dessa två herrar.
De diskade så det rann vatten över hela golvet!:)




Det kändes bra tungt att lämna av våra gäster på stationen i Sundsvall i tisdags,
men jag har sådan tur att jag snart får träffa dem igen!

                                                         
Vi har tänkt oss att åka ner till Stockholm en sväng nästa vecka när sambons semester börjar.
Vi skall ju hämta hem vår LillNöffe och i stället lämna Storsnörpan
som skall följa med farmor och farfar till öland på husvagnssemester.
Så skall vi passa på att träffa världens bästa faster ,där dessa två nu befinner sig en tid framöver.:)



Åh,det är spännande att fantisera om vad det kommer att bli av denna lilla person i framtiden,
Som redan är så full av dans och dramatik!:)



Huset kändes så klart väldigt ödsligt och ensamt
när vi kom tillbaka från att ha lämnat av våra sista gäster på tågstationen.
Jag tog genast tag i städningen för att slippa kännna mig ledsen,
och försökte mig på att njuta av lugnet i stället för att längta efter de som fattades...



Det är särskilt vackert att se molnens skuggningar där de drar förbi över skogen och bergen.

I går tog min kusin (den närboende,andra kusinen:)) med mig och barnen på utflykt.
Vi for till "Sveriges mitt" där det det ligger en liten restaurang uppflygen på en hög klippa.
Så högt upp ligger den,
 att det slog lock i mina skruttiga öron när vi åkte upp för den slingrande vägen dit.
Utsikten däruppifrån var hänförande,
och jag är så ledsen för att jag ännu inte har någon ordentlig kamera att använda.
För att göra denna utsikt rättvisa.
                                      

Restaurangen ägs och drivs av ett tyskt par
som helt apropå flyttade hit till Sverige och tog över detta ställe utan någon som helst restaurangvana.
De har blivit mycket uppskattade för sin hemlagade mat och sitt goda bröd.
Vi pratade litet med den trevliga ägarinnan som desperat sökte efter en sommarjobbare.
De hade fått in många ansökningar,
men hon var rädd att de yngre tjejerna som ansökt kanske inte skulle hålla måttet.
Det var mycket jobb nu på sommaren,berättade hon,
med karavaner av turister framför allt.
Det gick inte an att sjukskriva sig efter en helg,
utan här var det långa hårda arbetspass som gällde.
Det lät väl kanske inte alltför lockande,förstås,men tänk att få arbeta i en sådan vacker miljö!

                                                                      

Jag och Snörpan skulle förstås upp i  utkikstornet och spana,men blev båda höjdrädda och gick snart ner.
Tänk att jag gått och blivit höjdrädd på äldre dar!
 Kanske var det den starka blåsten som också gjorde sitt till..


Restaurangen var fin,som sagt,
men jag drabbades av en aning allergichock mot all denna furu inuti!
Huva,jag har litet svårt för furu,jag:)
Men med en sådan här stilig bordskavaljer spelar det ju ingen större roll hur rummet ser ut!

Nej nu ger jag mig av på skattjakt  med den otåliga Snörpan
som har brått att få växla in sin alldeles egna trisslott.
Hon har länge funderat och värderat detta med att man antingen byter in den mot en ny lott
som kanske ger vinst -en riktigt stor en!
Men som lika gärna kan ge nit.
Nu verkar hon äntligen ha bestämt sig för att växla lotten mot pengar och köpa sig något fint i stället:)