SKRIVLUST

Nu har sommaren försvunnit ,verkar det som.
En ljuvlig vecka med sol och bad hade vi ju innan det  blev kallt och regnigt.
Dumt att klaga kanske,
jag efterlyste ju litet oväder i sista inlägget.
Men jag hade nog inte tänkt mig att ett eventuellt sådant skulle hålla i sig så här länge:(
Nå,egentligen var det ju just den varma veckan som var ovanlig,
den nuvarnade temeraturen är mer normal för tiden här i medelpad.
Men jag ger inte upp hoppet,
sommarsolen skall nog lysa snart igen.

I helgen är jag ensam hemma med barnen då sambon och Castor har åkt söderut för att gå på utställning.
Sambon passar på att träffa sin familj i Märsta och att spela tv spel med "grabbarna".
Det blir väl en hel del fotbolls tittande också,kan jag tro.
Själv är jag verkligen extremt ointresserad av den epedemin,
och sitter alltså inte bänkad framför tv´n i kväll.

Knappt har eländet (EM) börjat förrän jag tycker att det är olidligt irriterande.
Irriterande att matcherna sänds hela jäkla dagarna,
att det inte är nog med matcherna,
utan att det skall både för- och efter-snackas dessutom.
Irriterande att det skall spelas riktigt dålig musik i radion,med fotbolltema.
Markoolio och den där hemska ungen med den fruktansvärda dialekten!
Jag som fachineras mycket av dialekter och som egentligen inte har något emot skånska,
går nästan i taket när jag hör den låten!!
Hur kommer det sig att man i ett och samma ord böjer O´et på olika sätt?
"Nu är det FEUUUTBOLLSfest" gapar han ju.
Varför inte : "Nu är det FOTBOLLSfest"?!
Om han nu kan säga O  som i boll,varför kan han inte säga O som i fot?
Mycket märkligt och ett stort huvudbry för mig ; )

          
Storsnörpan på avslutningsdagen.

Nej,istället har vi ägnat oss åt annat.
Igår var det skolavslutning för Storsnörpan
och jag och pojkarna satt i kyrkan och lyssnade när de sjöng så fint.
Min mormor och morfar överraskade oss genom att också dyka upp där i kyrkan,
och efteråt blev det lunch och cheesecake med jordgubbar hemma hos mig.
Mormor hade som vanligt stor packning med sig.
Denna gång blev det ett par nya köksgardiner som jag skulle behöva era smakråd inför.
Jag tycker att de är jättefina,men är litet osäker på om de verkligen gör sig i mitt kök.


Klicka här får ni skymta mina gigantiska rabarber genom fönstret.

      
Det är en blåvitrutig gardin som hon sytt fast gammal vit spets på.

Så var det ytterligare två trasmattor
och pelargoner i lerkrukor som vi dekorerade farstutrappen med.
Barnen passade så klart på att utnyttja sina snälla avgudande släktingar till fullo.
Mormor stekte plättar och morfar kravlade runt på golvet och lekte.
De var också ute i regnet och tittade på "grodänglar".

När gästerna lämnat oss åkte målarfärgen fram
och den förvånansvärt stora mängden ursköljda barnmatsburkar togs fram ur skåpet.
Jag har sparat dem för att Snörpan så gärna velat göra lyktor av dem,
men inte trodde jag att de var så många!
Jag som tycker att Lilla Hoppsan så gott som alltid äter den maten vi äter...


Lägg märke till vår nya somriga vaxduk som Snörpan själv fått välja:)
Svår till gardinerna måste jag säga.

Många tjusiga trädlyktor blir det i våra björkar.

Så somnade barnen bland chips och popcorn i soffan,
där jag såg "Becoming Jane" som jag sparat för rätt tillfälle.
Alltså ett tillfälle då inte sambon sitter och suckar och snarkar menande
 åt en i hans tycke riktigt dålig film.
Jag gillade den, jag.
Snyftade nästan litet då och då och var nöjd med den i det stora hela.

I morse fick jag en riktig sovmorgon!
Efter att ha busat och gosat en stund med en morgonvarm och doftande Lilla Hoppsan
gick jag upp för att äta min messmörssmörgås
och höll på att ramla baklänges då jag såg att klockan var halv elva!!
Alltså måste jag sovit till tio,vilket är rekord för de senaste åren!



LillNöffe är alltid sist upp,
och idag var jag tvungen att gå upp och väcka honom.
Ja,herregud,jag börjar väl bli som pappa..
Tycker inte att det går an att ligga och dra sig halva dagen,inte.
Men det var väl en härlig start på sommarlovet,om inte annat,
nu dröjer det innan jag måste väcka och vinka av en huttrande Storsnörp en tidig morgon.



Eftersom det är lördag blev det en snabbtitt nere på Erikshjälpen.
Där hade de fått in ett underbart gammalt spegelskåp som stod och ropade på mig.
Som skulle vara den perfekta hallmöbeln.
Jag stillade mig dock något ,
lirkade mig till att få reservera den en dag ,
tog dess mått och ilade snabbt hem med bankande hjärta.
Trots att jag genast såg att den inte gick in på måtten
så funderade jag länge på var jag annars kunde ha den,
innan jag var tvungen att slå den ur hågen.:(
Nu får den bo hos någon annan lycklig människa...



Min kusin muntrade upp mig med att föreslå en picknick,
och jag packade snabbt ihop gårdagens kyckling och potatissallad,
några överblivna plättar och en flaska saft,
och så for vi till Oxsjön.
Där satt vi och förfasade oss över den löjliga fotbollen
och om hur sjukt det är att statistiken över delad föräldraledighet
plötsligt blir så jämnlik under det att  dessa evangemang pågår.
Hon berättade att det också i de nordligare delarna av Sverige
tas ut oförhappandes mycket pappadagar på  _hösten_
-under jaktsäsongen.
Suck.



Just som vi ätit klart och jag började tycka att det var ohållbart att rusa efter Lilla Hoppsan ,
som envisades med att än stå mitt i myrstacken
än klättra upp på bänkarna och vara nervkittlande nära att slå av sig huvudet i bordet när han tappade balansen,
började det blåsa kraftigt och hopas tunga regnmoln ovanför oss.
Vi klämde in oss i kusinens bil igen och for på en härlig sightseeing.
Jag måste säga att det är något bland det bästa jag vet;
att sitta som passagerare i en  bil och bara se ut genom fönstret.
Nu åkte vi på små slingrande vägar genom de oändliga skogarna
där man knappt kan tänka sig att det finns mänskligt liv,
men där det ändå plötsigt dyker upp små, små byar då och då.
Gamla vackra gårdar och hus som stått på sin jord i så många år.
Små röda stugor med murkna verandor som kurat i skogsbrynet så länge.
Jag skymtade gården där min kusins mans föräldrar en gång bott,
dit de flyttat som nygifta och haft sitt hem innan de senare kom att flytta till Lillmörtsjön.
Kära Lillmörtsjön som nu inte längre känns så isolerat från omvärlden,
med sin ynka mil till närmaste samhälle.

                            

Jag vet inte hur jag skall beskriva känslorna jag erfar när jag ser sådant här.
Jag blir så starkt berörd av dessa hus och människor som bor här.
Jag vet inte varför,
men jag faschineras av det,dras till det och beundrar det.
Och allt är så vackert ,trolskt och fängslande
och riktigt sjuder av historia och spännande levnadsöden.
Det låter ju knasigt,men jag vet att jag i natt när jag skall sova,
kommer att se de där husen och de där skogarna,sjöarna och vägarna framför mig,
och fantisera om dem.
Drömma om dem och vilja dit igen.
Nästa gång skall jag fara ensam,utan barnen, och fota allt det där fina.
Helst skulle jag vilja gå omkring i alla husen,
genom rummen och salarna och få höra vilka som bott där och vilka som lever där nu.

                        

I veckan som var har vi också hunnit med ett tandläkarbesök .
Denna gång var det Snörpan det gällde
 och den sneda tanden verkade inte vara något större problem att oroa sig för.
Antagligen växer den till sig när de andra tänderna lossnar och ger bättre plats.

Så var jag nere i Sundsvall för att fynda på alla dessa reor som startat.
Först och främst var det Polarn O Pyret vi siktat in oss på,
jag,kusinen och hennes mans svärdotter.
De andra shoppade bra,
men jag blev snål och tyckte inte att där fanns särskilt mycket skoj.
Nog hade jag kunnat dra till med ett par överdragsbyxor och en och annan jacka,
men tvekade av någon anledning.
I stället blev det litet på Lindex , Kappahl och HM,men inte alls några mängder.
Det allra nödvändigaste bara,
och jag känner mig s
tolt över mig själv för att jag inte köpt en massa bara för att det är fint.

               
Småpluttarna tyckte bäst om ballongerna på Mc Donalds.

Pojkarna hade jag förstås med mig,
och LillNöffe var så otroligt snäll och beskedlig hela den långa tråkiga dagen i alla dessa butiker,
att jag nästan trodde att han blivit bortbytt.
Ja,jag vågar och borde knappt säga det,
men överhuvudtaget har han blivit en aning lugnare och lättare att handskas med,
min fina mellanpojke.
Jag är inte så dum att jag tror att stormen är över,det kommer ju garanterat fler,
men den har verkligen mojnat en aning nu
 och jag får så mycket kramar och pussar och gos nu om dagarna.!:)


Ständigt med blåmärken och bulor,skrubbsår och knottbett,denna lintott.

Lilla Hoppsan beundrar sina syskon mycket,
och särskilt storebror som han ju är hemma med om dagarna.
Det är så roligt nu när han börjar kunna hänga med i lekarna.
De jagar varandra och kiknar av skratt,
de sparkar boll med varandra,
de tittar i böcker och bygger kojor som de sitter och fnissar i,
och smälter det där mammahjärtat till sörja.
I dag fick jag se något som i och för sej alla barn lär sig så småningom,
men som jag i detta fall är övertygad om har gått i arv till Lilla Hoppsan från storebror,
mästare av näspet;



Det var ingen svårighet att lyckas fånga honom på bild,
när han väl kommit på detta ville han inte låta bli det där lilla hålet!:)

Nej,nu röjer jag undan alla kletiga godisar som Lilla Hoppsan ratat på golvet,
cd-skivorna han rivit ut,strumpor som ligger slängda i samtliga hörn,
legobitar och bilar
och försöker få trollen i säng.
Kanske,kanske smyger jag mig upp och ser ännu en suck -och pust-film om jag orkar.
Det var visst något om en man som låg i koma
men som var fullt medveten om vad som hände omkring honom...
Ha ha,ja,det låter nog kanske som en riktigt trist film,men jag har fått för mig att den skall vara sevärd.
Fast om jag känner mig själv rätt sover jag snart som en stock.
Eller fastnar i den sköna sängen och läser en bok i stället.
I brist på annat har jag just börjat på Zadie smith´s  "Om skönhet".



Hon är litet klurig,tycker jag.
"Vita tänder" var en aning svår att komma in i,
minns jag att jag tyckte när jag läste den för flera år sedan,men den visade sig ju vara helt lysande!
Så skaffade jag mig "Autografjägaren" men avslutade den aldrig eftersom jag inte alls gillade den.
Så vi får väl se vad det kan bli av denna.
Än har jag inte kommit långt,men jag hoppas att den kommer igång snart i alla fall.

Ni får förresten ursäkta att jag inte visar några bilder från trädgården idag,
jag får lov att skjuta upp det till en soligare dag.
Kom nu ihåg att ta en ordentlig titt på gardinen är ni bussiga,
jag vet inte om jag bara är ovan vid den
eller om jag verkligen borde återgå till den gamla vita hissgardinen.

Over and out!