Åh,vilken tur att solen skiner i dag!
Och piggar upp mig.
Har kännt mig litet nere sedan Syster Yster & Co for hem i går förmiddags.
För första gången sedan jag kom hit kände jag ett stygn av hemlängtan!
Jag har ju faktist tyckt att det är litet underligt att jag knappt ägnat min hemort en tanke,
och tänkt att någon gång måste det ju komma något bakslag.
Ja,jag vet inte om jag skulle gå så långt som att kalla dessa känslor för just "bakslag",
det är ju inte så att jag ångrar min flytt,att jag egentligen vill bo i Märsta igen.
Nej,snarare så saknade jag det livet en aning bara.
Allt det som varit min vardag i alla år och som jag varit less på;
promenaden upp till Valsta för att gå på biblioteket eller handla,
fikapauser på brödboden och snok i affärer i Märsta centrum,
bussfärder till och från jobbet gav tid för avkoppling och eftertanke,
vin eller krogkvällar med vänner och då möjlighet att åka buss eller i värsta fall taxi hem!
Ja,jag tänker mycket på det gamla livet idag och igår.
Till och med på jobbet,
som jag ju är så glad att "slippa ifrån".
Men som jag ändå haft i närmare tio år,
och med en del kollegor som jag haft lika länge.

Några av mina älskade gamla hyllor från tiden på Proctor&Gamble.
Framför allt tänker jag på dessa människor som jag kännt och lämnat bakom mig.
Alla möten och livsöden jag tagit del av och varit en del av.
Vänner och bekanta som jag kanske aldrig kommer att träffa igen.
Jag vet inte om jag just sörjer det så mycket,
men nog är det faschinerande ändå;
hur livet går vidare och förändras.
Hur någon försvinner,flyttar och stiger ut i kulisserna
medan någon annan kommer in på scen .
Tar min plats på bussen,
flyttar in i mitt hus och lär känna mina gamla grannar.
Någon fyller ut den lediga tjänsten jag lämnat på jobbet,
äter middag med mina chefer från Paris och skrattar med mina kollegor.
Någon annans barn får plats på Ragna dagis och glädjs åt den härliga personalen och verksamheten.
Jomen så är det ju,
livet går hela tiden vidare för oss alla.
Så många ansikten och namn glömmer man,
och vissa kommer man att minnas för alltid.
Nåja,jag erfor som sagt en aning längtan efter det som varit,
men alltså ingen ångest eller något tvivel över de val jag gjort.
Och framförallt så känndes det ju jobbigt att skiljas från min syster igen.
Men vi hade det bra de få dagar de var här i alla fall.
Solen var i moln,tyvärr,men snö fick de i alla fall.
Och vilket rabalder det var när de väl kom på fredagskvällen!
Ungarna var som galna och Storsnörp höll nästan på att svimma av upphetsning.
Påstod hon själv teaterliskt.
Ja,det var ett fasligt liv på oss allihop,
och när barnen skulle nattas så somnade förstås Syster och hennes sambo med.
Snarkade högt och ljudligt på madrasserna vi lagt ut i Lillnöffes stora rum,
och jag hade ju inte hjärta att väcka dem.
Nästa dag var det sparkåkning,snögrottebygg och skoteråkning.

Vi for ner på sjön där vi mötte upp kusinen och hennes familj,
samt kusinens mans son med familj. (hängde ni med nu?)
Där grävdes det ut en eldplats och sitthyllor med liggundelag på
och så grillades det korv och varma mackor.
Det var fint och idylliskt med undantag för att ungarna ju varit ute i några timmar redan
och nu började bli både trötta och blöta om fötterna.

Så var det ju melodifestival,fläskfilé,rödvin,godis och "Hairspray ".
Och sent i säng.
Morgonpigga ungar och en aning huvudvärk,nästa dag.
Mormor och morfar kom på besök
och sambon och systers sambo åkte skoter som två fantaster mest hela dagen och natten med,för den delen.
Ja,ungefär så gick det till och hur kul systers sambo än hade med skotern och så vidare,
så lyckades jag ju inte övertala dem att flytta hit! :)
Nejdå,
jag har inte ens försökt,jag vet att det vore lönlöst.

En del blev ju litet trötta av den friska fjälluften ; )
Idag har jag varit på sopstationen och sorterat mina sopor.
Otrevligt och grisigt med överfulla containrar.
Jag får lov att vara ännu litet mer manisk med detta ett tag framöver,
då det blivit mycket sopor nu efter besök och allt.
Sopbilen kommer inte förrän nästa fredag!
Så har jag skickat tillbaka ett paket kläder.
Jag hade ju beställt en del fint som bekant,
men som vanligt så åkte det mesta tillbaka.
Trist,men ekonomiskt.
En kappa för vrakpris på Ellos som jag hade hoppats mycket på,
såg ut som ett tält. (Fem-manna)
En jeansväst fick jag inte ens över skuldrorna.
Den fina klänningen/tunikan jag infogade bild på i ett tidigare inlägg,
var också totalt otymplig och oanvändbar.
Och nej,det är inte så att jag gått ner i vikt och alltså borde glädjas,
modellen var verkligen helt fel i verkligheten,bara..
Nu har jag istället spanat in denna klänning från Bon a parte,
jag tycker den ser alldeles underbar ut,
men väntar på någon rabatt att utnyttja.

Jag har litet svårt att bestämma mig angående denna från La redoute;

den är ju fin,men vore ännu bättre med en präktig underkjol till,så det blev litet mer vidd på den.
Fast det kan man ju sjäv fixa.
Nå,vad mer är nytt?
Ah,mitt tillpiffade skafferi,förstås!

Mormor har skänkt mig sina vackra gamla virkade spetsar,så nu är de på plats.

Ja,jag tycker att de är underbara,vilket jäkla jobb,alltså!
Men som hon sade,
"på den tiden hade man alltid en virknål och ett nystan med fin tråd,nästan som sytråd,i fickan
och virkade så fort man satt någonstans en stund!"
Så fästes de ju senare på lakan och dukar och gardiner,och nu pryder de alltså hyllorna här i köket hos mig!:)
Farmors fina förvaringskärl har också kommit till nytta.
Nu har de inehåll,kanske inte alltid det som står textat på dem förvisso,
men jag tycker att de gör sig alldeles utmärkt här hemma!
Ny är också Storsnörpans frisyr.
Högpannad som hon är så passar hon verkligen bäst i lugg,
men det tar ju alltid ett tag att vänja sig vid nya frisyrer..;)

Ja,så tar vi väl veckans bok också;
som är "Gobelängen" av Kylie Fitzpatrick.
Den har jag fått med mig från någon fyndlåda på Ica Maxi någon gång,
men tror egentligen inte att den är något för mig.
Men jag skall läsa på,man vet ju aldrig.

så är jag ju fortfarande litet kär i förra veckans "Den stygga flickans rackartyg" som jag gav en stark fyra i betyg!
Jag längtar efter nytt bokpaket,men det får anstå ett tag.
Jag har en lista med bland andra Paul Auster och Selma Lagerlöf som väntar på adlibris.
Tills dess skall jag läsa ut denna och rota fram en gammal favorit att ta i repris,
nämligen Ib Michaels "prins" som jag blev påmind om på ett bokforum jag besöker ibland.
Jag tyckte hemskt mycket om den när jag läste den för många år sedan,
så den skall fram igen!

Det var allt för idag,go´ vänner!
Har kännt mig litet nere sedan Syster Yster & Co for hem i går förmiddags.
För första gången sedan jag kom hit kände jag ett stygn av hemlängtan!
Jag har ju faktist tyckt att det är litet underligt att jag knappt ägnat min hemort en tanke,
och tänkt att någon gång måste det ju komma något bakslag.
Ja,jag vet inte om jag skulle gå så långt som att kalla dessa känslor för just "bakslag",
det är ju inte så att jag ångrar min flytt,att jag egentligen vill bo i Märsta igen.
Nej,snarare så saknade jag det livet en aning bara.
Allt det som varit min vardag i alla år och som jag varit less på;
promenaden upp till Valsta för att gå på biblioteket eller handla,
fikapauser på brödboden och snok i affärer i Märsta centrum,
bussfärder till och från jobbet gav tid för avkoppling och eftertanke,
vin eller krogkvällar med vänner och då möjlighet att åka buss eller i värsta fall taxi hem!
Ja,jag tänker mycket på det gamla livet idag och igår.
Till och med på jobbet,
som jag ju är så glad att "slippa ifrån".
Men som jag ändå haft i närmare tio år,
och med en del kollegor som jag haft lika länge.

Några av mina älskade gamla hyllor från tiden på Proctor&Gamble.
Framför allt tänker jag på dessa människor som jag kännt och lämnat bakom mig.
Alla möten och livsöden jag tagit del av och varit en del av.
Vänner och bekanta som jag kanske aldrig kommer att träffa igen.
Jag vet inte om jag just sörjer det så mycket,
men nog är det faschinerande ändå;
hur livet går vidare och förändras.
Hur någon försvinner,flyttar och stiger ut i kulisserna
medan någon annan kommer in på scen .
Tar min plats på bussen,
flyttar in i mitt hus och lär känna mina gamla grannar.
Någon fyller ut den lediga tjänsten jag lämnat på jobbet,
äter middag med mina chefer från Paris och skrattar med mina kollegor.
Någon annans barn får plats på Ragna dagis och glädjs åt den härliga personalen och verksamheten.
Jomen så är det ju,
livet går hela tiden vidare för oss alla.
Så många ansikten och namn glömmer man,
och vissa kommer man att minnas för alltid.
Nåja,jag erfor som sagt en aning längtan efter det som varit,
men alltså ingen ångest eller något tvivel över de val jag gjort.
Och framförallt så känndes det ju jobbigt att skiljas från min syster igen.
Men vi hade det bra de få dagar de var här i alla fall.
Solen var i moln,tyvärr,men snö fick de i alla fall.
Och vilket rabalder det var när de väl kom på fredagskvällen!
Ungarna var som galna och Storsnörp höll nästan på att svimma av upphetsning.
Påstod hon själv teaterliskt.
Ja,det var ett fasligt liv på oss allihop,
och när barnen skulle nattas så somnade förstås Syster och hennes sambo med.
Snarkade högt och ljudligt på madrasserna vi lagt ut i Lillnöffes stora rum,
och jag hade ju inte hjärta att väcka dem.
Nästa dag var det sparkåkning,snögrottebygg och skoteråkning.

Vi for ner på sjön där vi mötte upp kusinen och hennes familj,
samt kusinens mans son med familj. (hängde ni med nu?)
Där grävdes det ut en eldplats och sitthyllor med liggundelag på
och så grillades det korv och varma mackor.
Det var fint och idylliskt med undantag för att ungarna ju varit ute i några timmar redan
och nu började bli både trötta och blöta om fötterna.

Så var det ju melodifestival,fläskfilé,rödvin,godis och "Hairspray ".
Och sent i säng.
Morgonpigga ungar och en aning huvudvärk,nästa dag.
Mormor och morfar kom på besök
och sambon och systers sambo åkte skoter som två fantaster mest hela dagen och natten med,för den delen.
Ja,ungefär så gick det till och hur kul systers sambo än hade med skotern och så vidare,
så lyckades jag ju inte övertala dem att flytta hit! :)
Nejdå,
jag har inte ens försökt,jag vet att det vore lönlöst.

En del blev ju litet trötta av den friska fjälluften ; )
Idag har jag varit på sopstationen och sorterat mina sopor.
Otrevligt och grisigt med överfulla containrar.
Jag får lov att vara ännu litet mer manisk med detta ett tag framöver,
då det blivit mycket sopor nu efter besök och allt.
Sopbilen kommer inte förrän nästa fredag!
Så har jag skickat tillbaka ett paket kläder.
Jag hade ju beställt en del fint som bekant,
men som vanligt så åkte det mesta tillbaka.
Trist,men ekonomiskt.
En kappa för vrakpris på Ellos som jag hade hoppats mycket på,
såg ut som ett tält. (Fem-manna)
En jeansväst fick jag inte ens över skuldrorna.
Den fina klänningen/tunikan jag infogade bild på i ett tidigare inlägg,
var också totalt otymplig och oanvändbar.
Och nej,det är inte så att jag gått ner i vikt och alltså borde glädjas,
modellen var verkligen helt fel i verkligheten,bara..
Nu har jag istället spanat in denna klänning från Bon a parte,
jag tycker den ser alldeles underbar ut,
men väntar på någon rabatt att utnyttja.

Jag har litet svårt att bestämma mig angående denna från La redoute;

den är ju fin,men vore ännu bättre med en präktig underkjol till,så det blev litet mer vidd på den.
Fast det kan man ju sjäv fixa.
Nå,vad mer är nytt?
Ah,mitt tillpiffade skafferi,förstås!

Mormor har skänkt mig sina vackra gamla virkade spetsar,så nu är de på plats.

Ja,jag tycker att de är underbara,vilket jäkla jobb,alltså!
Men som hon sade,
"på den tiden hade man alltid en virknål och ett nystan med fin tråd,nästan som sytråd,i fickan
och virkade så fort man satt någonstans en stund!"
Så fästes de ju senare på lakan och dukar och gardiner,och nu pryder de alltså hyllorna här i köket hos mig!:)
Farmors fina förvaringskärl har också kommit till nytta.
Nu har de inehåll,kanske inte alltid det som står textat på dem förvisso,
men jag tycker att de gör sig alldeles utmärkt här hemma!
Ny är också Storsnörpans frisyr.
Högpannad som hon är så passar hon verkligen bäst i lugg,
men det tar ju alltid ett tag att vänja sig vid nya frisyrer..;)

Ja,så tar vi väl veckans bok också;
som är "Gobelängen" av Kylie Fitzpatrick.
Den har jag fått med mig från någon fyndlåda på Ica Maxi någon gång,
men tror egentligen inte att den är något för mig.
Men jag skall läsa på,man vet ju aldrig.

så är jag ju fortfarande litet kär i förra veckans "Den stygga flickans rackartyg" som jag gav en stark fyra i betyg!
Jag längtar efter nytt bokpaket,men det får anstå ett tag.
Jag har en lista med bland andra Paul Auster och Selma Lagerlöf som väntar på adlibris.
Tills dess skall jag läsa ut denna och rota fram en gammal favorit att ta i repris,
nämligen Ib Michaels "prins" som jag blev påmind om på ett bokforum jag besöker ibland.
Jag tyckte hemskt mycket om den när jag läste den för många år sedan,
så den skall fram igen!

Det var allt för idag,go´ vänner!
Kommentarer
Trackback