SKRIVLUST

Plusgrader och dimma.
Rått och fuktigt och hemskt trist.
Varken skid,skridsko eller skoterföre.
Tänker nog hålla mig inne idag.
Bjuda kusinen på fika,kanske.
Kusinen som minsann skall till Canarieöarna i morgon,
snacka om att jag känner mig en aning avundsjuk.
I alla fall en dag som denna.

Men jag  tänkte i alla fall försöka muntra upp stämmningen en aning.
Dela med mig av en fin låt jag just snubblat över.
En bit som jag säkert är den sista att upptäcka,
den var tydligen väldigt poppis förra sommaren.

Men jag hörde den på radio för första gången häromdagen och blev alldeles varm,
 glad och samtidigt litet gråtfärdig ,av någon anledning.
www.youtube.com/watch?v=fqtRhn4W8wQ


Ja, videon är ju något ihopknåpat av ett fan,antar jag,
litet söt kanske,men det är ju själva texten,
och framför allt rösten som berör.
Hoppas att ni också gillar den.

Igår hade jag ett långt samtal med min älskade och högt saknade kusin vitamin.
(Alltså på pappas sida,inte denna som jag nu bor granne med:))
Nu när jag flyttat har vi ännu fler långa mil mellan oss,
och vi kommer väl träffas allt mer sällan.
Vilken känns så förfärligt hemskt .
Att jag inte skall få lära känna hennes lilla söte pojke och hon inte min minsta lille...
Överhuvudtaget har jag träffat henne så sällan på sistone
 att jag har svårt att se henne som mamma framför mig!
Att hon har en liten ett och ett halvt-åring som går på dagis och älskar sång och musik och verkar vara en alldeles underbar liten person...
Hon bor långt ner i söder sedan några år tillbaka
men vi har vuxit upp nära nära varandra och haft så mycket tillsammans.
Jag känner att hon betyder så jättemycket för mig och att vi står varandra nära,
trots det ökande geografiska avståndet.
Ja,det är i alla fall så härligt att prata med henne
 och kul förstås att höra om allt som händer i hennes liv.
Och jag önskar innerligt att vi kan hinna ses i sommar,
att vi kan lyckas synka våra resor "hem" så att vi får ses igen!


Det här kortet är taget - 05
 då jag tog ungarna på tåget för att bo hos henne några dagar.
I ett härligt kollektiv inhyst i ett vackert gammalt hus.
Vi hade några fina dagar med långa promenader och en heldag i Köpenhamn och Christiania.
Tyvärr var den lille tjocke herr´n på bild
 just då i den perioden då han under inga omständigheter kunde tänka sig att vara någon annanstans än i sin mammas famn.
Jo,på bilden sitter han ju bevisligen hos kusin vitamin,
men annars var han som en igel på mig,
och jag var själv tvungen att gå och lägga mig klockan nio varenda kväll när han skulle sova.
Och det gick minsann inte att smyga upp igen då han somnat.
Så just det var väl kanse mindre lyckat,
att vi aldrig hade någon egen tid utan barnen dessa dagar...

Ni må tro att jag har många vackra bilder på min kära kusin,
bland andra från de ändlösa somrarna på landet och Ålandet,som jag ju skrivit om förut.
Men jag har ännu inte lärt mig handskas med scannern,
så de får förbli mina privata.


Så hade jag  tänkt dela med mig av ett härligt recept idag,också.
Det är en linsgryta jag brukar göra som hela familjen äter utan att knorra.
Annars kan det ju vara vissa protester vid middagsbordet.
Personligen gillar jag stark och kryddig mat,
men jag får ju mesa till det litet när jag lagar till barnen,ibland.



Nå,så här gör du Linsgryta med rödcurrypasta;

skivar en gul lök,
hackar en vitlöksklyfta eller två...eller tre
hackar ca två matskedar ingefära
och fräser detta mjukt i olja

Så rör du i ...tja.. två teskedar röd currypasta
och tre dl avsköljda röda linser.
Häller på sju ,åtta dl vatten och hackar i en eller två tärningar grönsaksbuljong.
Låter sjuda i ca tio minuter.

Så skär du kärnhuset ur tre tomater och tärnar dem sedan,lägger dem i grytan/stekpannan
och häller över två dl kokosmjölk också.
Puttra på ett litet tag till och krydda litet med salt och peppar.
När du serverar kan du gärna pressa litet lime över tallriken
och riva litet av skalet med,så blir det extra grannt.

Jag brukar servera detta till ris,helst då jasminris förstås,
gärna kokat med någon vitlöksklyfta som man sedan tar ur
och kanske några blad från en stjälkselleri,som ger riset extra smak och ljuvlig doft.
Och så bröd till,så klart.
Vitt och onyttigt kanske,
eller varför inte bre på philadelphiaost på en tortilla,
strö över  ruccolasallad och rulla ihop?

Mycket,mycket smaskigt är detta,
och alltså skall jag nu gå och smaska i mig en portion från storkoket igår.

Så skall jag nog,
om jag får för pojkarna,
sätta mig i soffan och se "Juno" som jag är väldigt nyfiken på.
Allt för att slippa  läsa "Gobelängen" som jag verkligen inte har någon lust med.
Nej,den är verkligen trist,
fullspäckad med namn på gamla saxiska konungar och historiska händelser,
återberättade på ett så totalt ointressant sätt,att jag inte alls hänger med.
Står och stampar utan att ta fart.
Nej,jag kommer antagligen att lägga undan den i kväll,
om den inte artar sig i nästa kapitel.

Klart slut varulvstjut!