SKRIVLUST

och tänk, jag gillar måndagar,jag!
Kan inte riktigt motivera varför,men jag gör det.
Känns som att jag gärna tar nya friska tag och tror på en ljus framtid:)

Men det är trevligt med helger också,för all del.
I den som nu varit har vi inte gjort ett skvatt nytta,
utan bara latat oss och haft kul.
Fredagen på Norra Berget var lyckad,
om än inte riktigt så varm och skön som jag hade önskat mig.
Det var en hel del andra barn med familjer där och lekte,
så barnen hade i alla fall mycket skoj.
Tyvärr blev det inte många bilder tagna,särskilt inte på själva lekparken,
som jag annars hade tänkt visa er hur den ser ut.
Den är så jättefin och stor med så mycket att göra för barnen.
Hela Norra Berget är ju känt för att hysa mycket aktiviteter överhuvudtaget.



I fredags möttes vi i alla fall först och främst av de söta kaninerna som sluppit ut och nu skall bo i sin stora sommarinhägnad resten av sommaren.
De har väl ännu inte vant sig vid alla människor riktigt,så tyvärr var de en aning blyga.
Så är där en enorm lekplats med gungor,kanor,kläterborgar,linbanor och allt man kan tänka sig.



Sedan kommer man till en liten gård byggd i gammal stil med korsvirkesstugor.
Gården med sitt boninshus,stall,härbre och sin snickarbod är liksom i miniatyr,för att passa barnen,
och där kan de leka i de små fina lekstugorna.
Ysta ost,sköta trädjuren i stallet,laga mat på vedspisen eller spinna på spinnrocken.
Jag tycker framförallt att det är så fantastiskt att detta får vara kvar,
att ingen bränt ner eller vandaliserat som ju annars brukar ske snabbt.


Som ni ser var det  min morfar som var lekfarbrorn som vanligt.
Jag förstår faktist inte hur han orkar,så som de alla tre rycker i honom!

Så kan man ta sig en titt in i samernas kåta och lära sig mer om dem,
snoka runt bland gamla fäbodar ( i naturlig storlek ) och klappa kor och getter
och vissa dagar vara med på "fäbods-aktiviteter".
Ja,det är mycket roligt för barnen där uppe,
och har ni vägarna förbi Sundsvall så rekomenderar jag att ni åker dit.
Om somrarna finns där arrangerade aktiviteter nästan varje dag.
Även för vuxna.
Det finns ett fint vandrarhem där också,
där vi tagit in många gånger,
och strövområden,museum,restaurang och vidunderlig utsikt över hela Sundsvall stad och hamn.

Vi fikade ju en del i parken,
mormor hade ju naturligtvis bullat upp med med en hel del godsaker.
Och efter att barnen lekt nog
och blivit mutade med glass för att gå med på att lämna parken,
åkte vi hem till mormor och morfar och åt middag.
Jag hämtade också upp sambon innan dess,så att han sparade en tågresa.

På lördagen hade ju Storsnörpan blivit bjuden på grillfest hos sin klasskompis.
Vi for dit med henne och tittade på de underbart gulliga små valparna familjen fött upp.
Så klart blev det en massa hundsnack för sambons del,innan vi kom iväg.
En snabb titt på Erikshjälpen resulterade i två par skor till Lill Nöffe,
vilket var precis vad som behövdes!
Ett par hemskt fina blå gympaskor, som ser ut att vara från sjuttiotalet,
så han slipper de stora vinterkängorna han hitills gått med.
Och ett alldeles underbart par sandaler som jag blev alldeles förälskad i!


Mycket snygg blev han i dessa och sina slitna utsvängda jeans,vill jag lova!

Sjuttio kronor blev det för två par nya (obegagnade) skor.
Inte så pjåkigt va?
Så åkte vi till lekparken i Ljungaverk
som inte är lika stor som den på Norra Berget,förstås,men bra fin och stor ändå.
Där fikade vi och solade i sommarvärmen medan pojkarna lekte förnöjt.
Snart kom ett annat par med några barn och vi småpratade litet med dem ett tag innan vi for vidare.


Gungar...

Vi tittade förbi på 4H-gården här i Fränsta och skrev in båda storisarna på ridlekis.
Det var litet ovisst när det skulle komma igång,men snart var det säkert.
Klappade några små ulliga lamm och tittade på kossor och hästar
innan vi for hem och åt och gonade oss i solen.
Länge,länge satt vi ute på tomten.
Barnen for runt halvnakna och svettiga och vi vuxna satt och drack litet rödvin.
Det var visst pingstafton,det,vilket jag inte hade någon som helst koll på.


Mitt lilla solsken.

Söndagen var mindre varm,
och vi tillbringade större delen av den ute i skogen på upptäcksfärd.
Vi fick låna en bärstol av min kusin,som tur var,
och den var Lilla Hoppsan väldigt nöjd att sitta i.



De andra barnen var så otroligt duktiga och traskade på över stock och sten,bäck och berg,
utan att knota.
Så var där så mycket spännande att se också!
Rätt var det var stötte vi på ett gammalt kullfallet hus,
omgärdat av en så vacker vildvuxen trädgård.
Det känndes så tråkigt och sorgligt att se hur totalt det raserat,
och tänka på att det en gång varit ett stort och ståtligt boende.



Ännu djupare in i skogen kom vi till en liten gård,
ännu bebodd,men bara om somrarna skulle jag tro.
Den låg så ensam och tyst mitt i en solig glänta med höga mörka granar vaktande omkring.
Vi satt där och åt vår matsäck och barnen for runt som skottspolar och såg på allt fint som fanns där.


Ett så fint litet utedass mellan björkarna!

Med mycket vacker äkta dass inredning!


Väl hemma från skogsäventyr lade jag mig på sängen och läste "Jane Eyre".
Jag förstår att den väckte stort uppseende då den först gavs ut 1847.
Romanens huvudpersonen är ju för det första en kvinna,
och för det andra en väldigt självständig sådan.
Som kämpar för just den självständigheten i hela sitt liv,i allt hon möter.
Om det så är kärleken,samhället i sig,religionen eller sin egna lilla plats i världen.

I dag är den ju inget speciellt precis.
Hjärtesorg och lidande och en smula solsken.
Men man skall ju minnas att den är skriven för så länge sedan och se framför sig världen som den då var.
I dag finns ju intet nytt under solen,
men då var det till och med så ovanligt med kvinnliga författare
att Charlotte Brontë gav ut sin roman under psedonym av ett manligt namn.

Det är så roligt nu när äntligen Lilla Hoppsan börjat intressera sig för böcker.
Tidigare har han ju alltid legat med och lyssnat och snuttat när vi andra läser sagor på kvällarna.
Jag har knappt tänkt på att han nu borde få sina egna pekböcker att titta i,
men Storsnörpan har nu plockat fram alla sina och LillNöffes gamla böcker.
Idag har han länge suttit i sängen med "Ellen och Olle"
och skrattat så han kiknat när han känt igen bollar,skor och nallar.
Det är så härligt när man ser hur de börjar koppla ihop saker och ting,
när det tänker och funderar så det knakar högt :)



Det har blåst så kallt och trist hela dagen häruppe,
och jag kom alldeles av mig med att titta på några tunnare kläder åt barnen.
Storsnörpan har en del sommarkläder som hon säkerligen kan ha i år med,
så litet som hon växer,min lilla speta.
Men nog vore det bra med litet tights och leggings nu innan det är riktig sommar...
Men jag kom som sagt av mig och på villovägar.
Började sukta efter annat och som vanligt drömma mig till en miljard att handla för.

Se bara så fina handsydda kläder man kan beställa på 
www.rafsen.se

(Det går att klicka på de små bilderna för att se dem i större format )

                                
                   


Storsnörpan (och mamman)  vill så gärna ha ett par sådana här vackra träskor från "Falsterboden"
                                
                                                                                                        Men prio ett just nu är stövlar till de stora.
                                                                               

                                                                                                           
Nej,nu skall jag gå och lägga näsan i blöt.
Närmare bestämt i alsolsprit.
Såret däri har ännu inte blivit bättre ,
snarare har det blivit större och spritt ut sig
och jag antar att jag får lov att gå till vårdecentralet med eländet.
Fast det känns bra löjligt.

Hoppas på fint väder i morgon så att bråkstakarna kan var ute mer.
Idag har de hållt sig inne då de annars nästan blåst bort,
och det har varit livat,må jag säga.
Man kanske skulle springa till skogs?
Sätta sig på det fina dasset och filosofera?:)