SKRIVLUST

Kameran är upphittad.
Av någon väldigt konstig anledning låg den i min väska....
Jag förvånas över hur duktig Lilla Hoppsan är
som snappat upp att det är där den hör hemma,och lagt den där efter att ha lekt med den i förrgår.
Men så  _kan_  det ju faktist vara så att jag själv tagit den ifrån honom
och placerat den på rätt ställe,
sedan glömt det och irrat runt som en blind höna och sökt den de senaste två dagarna...
Vore just likt mig.

Men nu får ni alltså skåda min skräpiga spegel
och litet annat väldigt,väldigt spännande.


Om den inte vore så ömtålig
skulle den ju vara extratjusig i mitt eller Storsnörpans rum med några halsband hängandes på.
Nu står den i klädkammaren så länge.

Pidestalen...

Och den lilla kryddhyllan under köksskåpen.

Idag har jag som vanligt ägnat mig åt min absolut största hobby;
städning.
Det var inte alls tänkt att bli något sådant,
men sedan jag upptäckte att någon eller något ätit ,
eller rättare sagt  _smulat _ en hel del av mormors hembakta kubb
uppe i lekrummet och bakom soffan här i vardagsrummet.
Efter att ha börjat med det var det ju lika bra att fortsätta med hela huset tänkte jag,
och nu så här på kvällskvisten känns det ju rätt fint att sitta och lata sig med gott samvete och rena fotsulor.
Slippa krasa runt bland smulor,lego och gamla strumpor i alla fall för en kväll,
för i morgon är det ju lika skitigt igen,tyvärr.

Sambon är bortrest i helgen
 och vi andra har sovit eller i alla fall legat i stora sängen riktigt länge på morgonen.
Efter städning for vi iväg på skattjakt.
En bit innan Ånge var det gårdsloppis hela helgen,
annonserades det om i lokalbladet.
Men det visade sig vara några yngre tjejer som rensat ut sina flickrum
och hoppades kunna sälja sina gamla halsband och urväxta kläder.
Det fanns en fin gammal byrå med tillhörande spegel där som jag tyckte var intressant,
men de var tyvärr inte till salu.
Nåja,vi fick klappa och mata några söta kaniner i alla fall,
och Storsnörpan har sedan dess tjatat öronen av mig om att hon minsann  _måste_ få en kanin när hon fyller sju.

Vi svängde förbi 4H-gården för att klappa fåren och lammen en stund,och blev högljutt emottagna.
Lilla Hoppsan blev lika förskräckt som sist,
fast den gången klarnade han ju snabbt upp när han klappade lammen en smula.
Idag blev han dock snuttad på när han försökte närma sig en tacka,
och det uppskattade han icke.
Mungiporna for kvickt ner och han lipade en hel kvart efteråt. :)


Storsnörpan hittade en gammtacka att krama på.

Så fick vi besök av kusinen och hennes lilla blåögding som redan i höst skall bli storebror.
Han är så lugn och harmonisk och ett ständigt litet solsken,
så han kommer nog inte ta illa upp att få konkurrans .
Det är tur att han är som han är,
annars vore det kanske inte riktigt lika lockande att föda sitt andra barn femton månader efter sitt första.
Skulle han mot förmodan misstycka och plötsligt utveckla något sorts upproriskt beteende,
så får han väl komma hit och rasa litet.
En unge mer gör väl ingen skillnad här:)



Nästa vecka blir det till att vara hästvakt igen,
då kusinen skall på kurs i Stockholm och maken är på resa.
Jag hoppas på att få litet assistans av grannfarbrorn,
men annars vore det väl själva fasen om jag inte skulle klara av dem själv också.
Att leda dem till och från hagen borde ju verkligen inte var någon större utmaning,
tycker man.
Men jag har inte helt kommit över min rädsla för dem,tyvärr.
Nu har jag drömt om dem flera nätter i rad och då har det gått så bra så!




Jag hade nog tänkt att sitta här och filosofera ett tag till,
om allt och inget.
Men nu skall vildingarna i säng,
och risken att jag också somnar sött är ganska stor.
Så jag säger väl go´natt och på återseende! :)