SKRIVLUST

har jag sett att bloggmänniskor ägnar sig åt sinsemellan.
Små enkäter med kluriga frågor som de ärligt skall svara på och publicera på bloggen.
Nu har jag också fått en sådan,
och jag gör väl ett tafatt försök att hänga med i svängarna.
Och vara ärlig.
Så nu måste ni som själva bloggar och läser min alltså också svara på dessa frågor.
Capice?

Jag tycker dock att det kan vara svårt att svara på dessa frågor,
då de kan ha så många olika svar...



1.Vilken är den bästa komplimangen du fått?
*Det måste nog vara den jag fick förra veckan;
"Hon är ett sjutusan till fruntimmer,jobbar som en hel karl!"
Kanske låter en aning...sexistiskt,
men när det kommer från en gammal man som jobbat i skogen  hela sitt liv,
tar jag det som den finaste av komplimanger!:)

2.Berätta om någon gång du gjort bort dig riktigt ordentligt.
*oj,oj oj,så ofta som jag hamnar i penibla situationer så är det nog omöjligt att välja en som skulle vara värre än den andra..



Men så kan man ju göra bort sig på det viset att man beter sig illa också,och skäms på grund av det.

En kollega på min förra arbetsplats fick ett barn och det skulle samlas pengar till en present.
Av någon förjäkla dum anledning kom det an på mig att göra det,
trots att jag inte umgicks med mamman privat
och inte riktigt visste vad man skulle hitta på att köpa till henne.
Barnet hon fött hade Downs Syndrom så kanske bar intresset för donationer större än vanligt,
för det blev en rejäl summa jag fick ihop och begav mig till Stockholm för att handla för.
När jag sedan försökte lämna presenterna kom det ideligen något i vägen,
och till slut tog jag dem med till jobbet för att ge dem till den nyblivna mammans syster eller någon av hennes vänninor för vidarebefodring.
Konstigt nog misslyckades även den planen,
och ännu idag,fyra år senare är mamman i fråga utan gåva!
Det här grämer mig och jag skäms hemskt för det än i dag.
Allra mest har jag gjort orätt mot alla kollegor som ju kastat pengar i sjön.


3.Vad ångrar du mest ?
*Det är klart att det funnits en hel del tillfällen i mitt liv
då jag önskat att jag kunnat vrida klockan tillbaka och göra rätt.
Men egentligen tycker jag inte att man skall hålla på och ångra saker man gjort.
Det låter ju otroligt klyschigt,jag vet,
men de misstag jag gjort har ju på något sätt format mig
och vad vore väl en människa som aldrig felat?
Ofullständig,vill jag påstå.

Nej jag ångrar inget specifikt sådär,
men om jag ändå måste nämna något,
så ångrar jag alla de gånger jag inte varit sann mot mig själv.



4.Vad är du mest stolt över?
*Barnen,tveklöst.
Hela alltihopa omkring dem.
Att jag åstadkom dem.
Det är ju världens mest naturigaste sak,att föda barn,
men naturligtvis var ju mina förlossningar det mest omvälvande som hänt mig:)

Jag är stolt över mig själv
_inför_  mig själv,
för jag var inte så säker på att jag skulle klara det alla gånger.:)

Så är jag ju stolt över barnen själva.
Hur jäkla bråkiga,sura,smutsiga,snoriga och ohängda de än må vara ibland,
så tycker ju jag helt opartiskt
att de är de vackraste och de mest intillegenta små människorna som finns.:)

Sen att jag går omkring och känner mig litet småmallig för litet allt möjligt är ju en helt annan sak.




5.Vilka är dina sämsta egenskaper?
*Hå hå hå,vore det inte bättre och mer nyttigt om någon annan fick svara på den frågan?

Nå,jag är för det första hemskt tankspridd och glömsk,
så till vida att jag tappar bort viktiga datum och lägger undan saker på "säkra ställen" jag aldrig återfinner.
Jag är löjligt klumpig och har omkull och sönder saker i parti och minut.
Snavar och gör mig illa.
Jag är oekonomisk.
Hur jag än sparar och stramar åt så är det oftast  bra skralt i kassan veckan innan löning.
Jag är aningen dramatisk och känslosam ibland,vilket ju kan vara litet jobbigt.
Jag kan vara taktlös och säga saker som jag först senare inser oavsiktligt kan ha sårat någon.
Och så är jag ofantligt mesig.
Säger sällan ifrån och ryter aldrig till.
Tycker hellre synd om andra än att se till mitt eget bästa.




6.Vilka är dina bästa egenskaper?
*Jag tycker att jag är rätt haj på att se och "läsa av " olika typer av människor och anpassa mig till dem.
Att jag har lätt för att acceptera andras sätt att vara även om det skiljer sig mycket från mitt eget.
Överhuvudtaget är jag glad att jag är öppensinnad och relativt fördomsfri för det vore ju så förbaskat jobbigt att vara det motsatta!
Det måste ta så hårt på krafterna att ständigt gå och tycka illa om och tänka onda tankar.

Så är jag ganska lugn och harrmonisk i min tillvaro vilket ibland smittar av sig på medmänniskor,
har jag fått höra och det känns ju kul.
Så är det ju flott att jag har rätt lätt för att se positivt och ljust på livet.


7.Vad skulle du förändra i ditt utseende om du kunde?
* De urammade brösten,förstås.
Jag är dem evigt tacksam att de fyllt sina funktioner på ett så ypperligt vis,
och jag skulle amma igen om det någonsin blev aktuellt med ännu ett barn.
Men ett och ett halvt till två års snuttande per barn har satt sina spår kan jag säga,
och jag har svårt att förlika mig med dem.
Jag hoppas på att få råd att så småningom dra dem tillbaka till utgångsläget igen.
Att stoppa något i dem intresserar mig inte mycket,
men det vore trevligt att åtminstone ha dem på samma våglängd.

Annars tycker jag nog att jag duger som jag är,jag gillar mig!:)




8.Vad får dig att skratta?
* Jag är ju oftast glad,det är jag,
men faktist så skrattar jag väldigt sällan.
Faktum är att jag inte kan minnas sist jag skrattade högt och åt vad.
Kanske var det åt LillNöffe när han klämde in sig i en liten kartong och såg omåttligt rolig ut.



Men så har jag ju också kanske litet trist humor.
Jag tycker inte att dagens komiker som Björn Gustafsson och liknande är sådär ofantligt skojiga.
Svårt att säga vad jag skrattar åt när jag väl gör det.
Löjliga dialekter och röster och skojiga ord
kan jag och bästisen gå igång på och tramsa med tills vi ligger på golvet och skrattar.
Fånigt.:)


9.Vad får dig att gråta?
* För något år eller två sedan hade jag svarat att det mesta kan få mig att ta till lipen.
Men när jag nu tänker efter så är det inte ofta det händer nuförtiden.
Undrar vad det beror på...

Häromdagen fick jag denna propagandavideo från Unicef i min mejllåda,
och den fick mig att gråta hejdlöst .

www.youtube.com/watch?v=n6HrEOsbVFU&feature=related

Jag är inte religös,så mycket av texten var orelevant för mig,
men bilderna talar ju mycket starkt för sig själva och etsar sig fast i mitt minne.

Tanken på alla de oskyldiga barn och vuxna som runt omkring oss i världen lider så ofattbart mycket,
lider mer än vad vi lyckliga medborgare i Sverige någonsin kan förstå,
får mig att känna mig så liten och maktlös och fylld av ångest.
Jag faller handslöst ner i en djup brunn och orkar inte klättra upp på länge.

Men jag gör det till slut,
och ser på mina egna barn som jag alltid skall älska och skydda och vårda
och som är så lyckligt lottade att de fötts just här.
Och mitt liv med hus och bilar och dator och kläder och ..mat.. känns så jävla förljuget och innehållslöst.
Ändå gör jag inget...
Ändå blundar jag och förtränger.
Dövar mitt onda samvete med att låta en fjuttig summa dras till "Läkare utan gränser"
från mitt konto varje månad,
och hoppas att det är nog.....




10.Vad får dig att bli arg?
* jag är inte någon särskilt ilsken person,
men jag kan irritera mig stort på sådant som att stå i evighetslånga telefonköer,
folk som använder sig av så kallade modeord när de pratar och skriver,
och diverse olika löjliga uttryck som exempelvis
 "att plocka russinen ur kakan"
"äta och dricka gott i goda vänners lag"
och "Mumma!".

Jag blir arg när jag stöter på människor som är inskränkta och fördomsfulla.
Eller sådana som är missunnsamma och avundsjuka och aldrig gläds med andra.
Som måste prata illa om alla i sin närhet och förstöra och såra.
Egentligen är det ju mest bara tragiskt att det faktist finns så gott om sådana människor.
De förpestar verkligen tillvaron.




11.Om du bara fick äta en sorts livsmedel resten av ditt liv,vad skulle du välja?
*Ost!
Jag älskar de flesta sorters ostar,
men det skulle så klart bli hemskt svårt att avvara bröd..
Mjukt,hårt,ljust och mörkt,
kanske skulle jag leva på bröd i stället?



12.Och att dricka till det?
*Mjölk.
Helst gammeldags men annars röd,så klart.

                                                    


13.Skulle du vilja leva för evigt?
*I helskotta heller!
Jag hoppas att jag får bli gammal och vis och ha mycket skoj med mina barnbarnsbarn,
men då skall jag vara frisk och klar också,annars får det vara.

Det är roligt att försöka föreställa sig själv som åttioåring.
Vissa dagar tänker jag mig att jag vill bli en sådan cool katt som min gamla arbetskollege Barbro Maxe.
Som jobbar litet då och då bara för att det är skoj och som annars reser en hel del.
Till sina goda vänner i Nice (ett homosexuellt par som grundade den franska motsvarigheten till RFSU då det begav sig och som anordnar tillställningar och festligheter varendaste kväll!)
Eller till "sin" lilla vingård i Italien där hon läser böcker och dricker rödtjut hela dagarna.
Annars bjuder hon på middagar i sin våning mitt på St Eriksplan,med mat från en cateringfirma.
Tänk er henne;
född 1928 men fortfarande med svart hår,stora rökfärgade Gucciglasögon ,
ständigt iförd byxkjol och ballerinaskor.

En gång ringde hon mig för att be om ledighet.
Hon hade aldrig tidigare haft någon frånvaro på mina promotions och aldrig ens bett att få byta en dag!
Nu skulle hon snabbt flyga ner till Göteborg och gå på en nyöppnad jazzclub som invigdes av hennes absoluta favorit artist från USA!

Annars blir jag kanske som donnan som bor här uppe på Lillmörtsjön.
På byns högsta punkt bor en norska sedan många ,många år tillbaka.
Ensam nu på en stor fin gård sedan hennes make gick bort för några år sedan.
Hennes barn och barnbarn har spritt sig i landet
och önskar och tjatar på henne att hon skall komma ner från berget och flytta in i en trevlig lägenhet i stan.
Hon vägrar dock betsämt och trivs alldeles utmärkt här.

Jag oroade mig för henne i vintras då det var så mycket snö,
och frågade min kusin om vi inte borde pulsa upp dit och skotta litet åt henne åtminstone.
Men min kusin bra skrattade och berättade att den här 80-åringen minsann skötte det alldeles utmärkt själv.
Likväl som hon skötte fiske,jakt och vedhuggning.
Varje morgon går hon ner till brevlådorna och vittjar sin,
och i vintras kunde jag verkligen inte förstå hur fasen det gick till!
Hela backen var bara is,
och vissa dagarkunde inte ens grannfarbrorn kunde komma upp på den för att skrapa eller sanda!
Men gick man där såg man spåren efter hennes spark,
och man blev mer brydd ändå.
Hade tanten åkt spark utför glasbacken!?


Helst drömmer jag om att jag sitter på en brygga vid havet med skogen bakom ryggen,
när jag är gammal och trött.
Att mina nära och kära har tid för mig och att jag kan ta del av deras liv.
Visst blir det spännande att se hur livet till slut ter sig?



14. Vilken är din högsta dröm?
*Fred på jorden!!!
Min högsta önskan är att alla människor skall få vara lyckliga och fria.
För min egen och min familjs del så önskar jag mig hälsa och kraft och mycket kärlek.
Jag hoppas att vi skall leva nära tillsammans länge,länge.






Puh,det var det hele!
Nu har jag svarat på enkäten och skickar den vidare,ni vet nog vilka ni är,mina vänner ; )
Så hemska var de ju inte,frågorna.
Inte alltför närgågna,tycker jag.
Och till dig som skickade utmaningen till mig;
se nu att jag gjort min läxa!:)