Äntligen över
Det blev synnerligen annorlunda högtidsdagar för vår del i år.
På julafton var vi ensamma då våra besökare inte vågade ge sig ut på vägarna i busvädret. Lika så väl var väl det eftersom jag blev magsjuk på natten och Lilla Hoppsan dagen därpå. Vi hade dessutom problem med värmesystemet och räknade 13 grader inomhus. (vilket som tur var några väl placerade kupévärmare kunde råda bot på)
Det blev litet för eländigt och snopet alltihop, så vi packade ihop oss och for söderöver trots att vi bestämt oss för att låta bli i år.
Ser det idylliskt ut med färsk gran och pyntning?
Minuterna senare hivade jag ut den i en snödriva eftersom den välte hur jag än försökte få till det.
Feberfrossig och bedrövlig låg jag och tjurade på soffan
medan barnen till sin stora glädje fick hämta upp den lilla miniatyrplastgranen från källaren och i stället dekorera den.
Pedagogiskt? Well, jag slipper dammsuga barr i alla fall.
Hos pappa ute på Sjötorpet var det vacker sol och mycket snö. Jag gick in i viloläge med en bunt Allers och Hemmets Vecko i sängen. Det är förunderligt hur trött och seg jag blir där. Antar att jag slappnar av och känner mig trygg...
För övrigt var vi mest hos svärmor med familj utanför Märsta. Hade snöbollskrig, lagade mat och somnade i det flackande skenet från braskaminen varje natt. Hälsade så klart på hos syster också, men det fick bli i kortare intervaller då de redan hade huset fullt av besök.
Tja, vad mer? Vi hälsade på nedanstående lilla krabat, alldeles ny i världen. Snusade på den där tjocka kalufsen och drunknade i den där skärskådande blicken en del spädbarn har. Smälte när hon viftande med små händer utstötte sina små läten, och kände livmodern dra ihop sig till en hård liten boll när hon log ...ÅH!
Men nu är vi hemma på berget igen. Ser fram emot att sträcka ut mig i min egen säng i natt, dricka mitt kaffe och äta min gröt på min vanliga utkikspost vid köksfönstret i morgon bitti. Lusläsa tidningarna, lyssna på morgonpasset och sunka runt i morgonrock hela förmiddagen.
Ja, som jag brukar säga; det är bara att snyta och kamma till sig. Nu går jag vidare till nästa år och ger fan i det gamla.
På julafton var vi ensamma då våra besökare inte vågade ge sig ut på vägarna i busvädret. Lika så väl var väl det eftersom jag blev magsjuk på natten och Lilla Hoppsan dagen därpå. Vi hade dessutom problem med värmesystemet och räknade 13 grader inomhus. (vilket som tur var några väl placerade kupévärmare kunde råda bot på)
Det blev litet för eländigt och snopet alltihop, så vi packade ihop oss och for söderöver trots att vi bestämt oss för att låta bli i år.
Ser det idylliskt ut med färsk gran och pyntning?
Minuterna senare hivade jag ut den i en snödriva eftersom den välte hur jag än försökte få till det.
Feberfrossig och bedrövlig låg jag och tjurade på soffan
medan barnen till sin stora glädje fick hämta upp den lilla miniatyrplastgranen från källaren och i stället dekorera den.
Pedagogiskt? Well, jag slipper dammsuga barr i alla fall.
Hos pappa ute på Sjötorpet var det vacker sol och mycket snö. Jag gick in i viloläge med en bunt Allers och Hemmets Vecko i sängen. Det är förunderligt hur trött och seg jag blir där. Antar att jag slappnar av och känner mig trygg...
För övrigt var vi mest hos svärmor med familj utanför Märsta. Hade snöbollskrig, lagade mat och somnade i det flackande skenet från braskaminen varje natt. Hälsade så klart på hos syster också, men det fick bli i kortare intervaller då de redan hade huset fullt av besök.
Tja, vad mer? Vi hälsade på nedanstående lilla krabat, alldeles ny i världen. Snusade på den där tjocka kalufsen och drunknade i den där skärskådande blicken en del spädbarn har. Smälte när hon viftande med små händer utstötte sina små läten, och kände livmodern dra ihop sig till en hård liten boll när hon log ...ÅH!
Men nu är vi hemma på berget igen. Ser fram emot att sträcka ut mig i min egen säng i natt, dricka mitt kaffe och äta min gröt på min vanliga utkikspost vid köksfönstret i morgon bitti. Lusläsa tidningarna, lyssna på morgonpasset och sunka runt i morgonrock hela förmiddagen.
Ja, som jag brukar säga; det är bara att snyta och kamma till sig. Nu går jag vidare till nästa år och ger fan i det gamla.
Kommentarer
Trackback
